onsdag 27 augusti 2008

Gaza inifrån

”Igår var ett litet steg för mänskligheten, men ett stort steg för Palestina!” Se ett intressant reportage här. Framförallt kul för att ISM aktivisten är fullkomligt underbar att lyssna till. Fullkomligt underbar faktisk.

Häv isoleringen av Gaza!
Det vore ett oerhört framsteg för mänskligheten.

tisdag 26 augusti 2008

Independence Day

There's a darkness in this town that's got us too
But they can't touch me now
And you can't touch me now
They ain't gonna do to me
What I watched them do to you
(…)
Well Papa go to bed now it's getting late
Nothing we can say can change anything now

Bruce Springsteen


Jag reser i gryningen. Innan solen gått upp då ni förhoppningsviss fortfarande sover. Det borde inte spel någon roll. För inget ni kan göra hjälper mer. Tiden har nått sin ändhållplats, säger du. För mig har tåget bara slagit in på ett annat spår.

Jag beklagar all smärta jag åstadkom. Det var aldrig någons mening att vi skulle komma hit, men nu är det för sent. Jag borde gjort detta redan för ett år sedan. Nu finns bara en väg ut, flyktvägen. Ingen ni kan säga kommer att hjälpa nu. Jag lämnar trygghetens tristess och medelklassens livlöshet för att kunna känna frihetens ångest överfalla mig varje morgon.
Frihet kostar allt vi har.
Våra vägar skiljs här.

lördag 23 augusti 2008

Bilder från Västsahara!

En kamrat från norrskenetsland har gjort ett bildspel från vår resa i Västsahara. Se den här.

Så många minnen som kommer fram. Jag blir nästan tårögd.

fredag 15 augusti 2008

Jippi!

SSU Förbundet är allt rätt bra att ha ibland ändå. Läs här.

torsdag 14 augusti 2008

En politik utan politik

Med nästintill identiska program bland de stora kandidaterna och en politik som handlar mer om retorik än innehåll kan det gå såhär. Debatten blir minst sagt fattig och demokrati bara en formel som möjliggör för ett fåtals personliga karriär. USA är visserligen ett extremfall, men utvecklingen känns igen från Sverige. Partierna tränger ihop sig i mitten och väljarna blir förvirrade soffliggare eller röstar i protest på främlingsfientliga. Inga reella politiska alternativ erbjuds.
Kanske är det hög tid att vända på den utvecklingen snart?

tisdag 12 augusti 2008

Ingen fred utan delat Jerusalem!

Palestinierna kan få 93 procent av Västbanken enligt ett förslag från Israels premiärminister Ehud Olmert. Men avtalet nämner inte Jerusalem, och därför förkastar palestiniernas talesman förslaget. Läs här.

Kommentar: Israel och USA har kommit med liknade förslag många gånger tidigare, men det når alla bara halvvägs och förblir då inte mer än slag i luften. För att ett förtryck ska upphöra innebär det att de priviligerade måste stå tillbaka. Svårare än så är det inte.

Stinkbomber till försvar för ockupationen

För att skingra demonstranter på den ockuperade Västbanken har israeliska armén börjat använda stinkbomber. Tidigare har gränsvakterna använt skarp ammunition eller gummikulor och den 29 juli sköt israelerna ihjäl ett barn i Nilin. Läs här.

Kommentar: Mindre blod att vänta alltså. Som fredsvän ler jag inombords. En riks finns dock att detta för medias intresse för demonstrationerna att svalna. Jakten på katastrofrubriker är mer attraktivt än granskande journalistik som visar på samhällsstrukturer för dem som vill sälja lösnummer. Bevakningen av Västsahara sedan 1991 visar tydligt på detta. Ge oss våld, annars tiger vi om er situation, fräser västerlänsdpress mot en allt desperatare befolkning.

Misstolka mig inte nu. Jag tycker givetvis det är positivt att Israel övergår från skrapladdad ammunition till mer ”humana” vapen. Jag hoppas bara att detta inte blir en täckmantel för fortsatt ockupation utan att frågan kan lyftas upp och att omvärlden för upp ögonen för situation.

Seger för Morales

Folkomröstningen i Bolivia gav ett tydligt resultat. Morales får sitta kvar som president. Det hela handlade om huruvida presidenten Evo Morales skulle få sitta kvar på sin post till nästa val (då folket åter får bestämma om han ska bli president ytterligare en mandat period eller inte). En enig samling internationella valobservatörer anser valet vara rättvist och schysst. Läs här.

Kommentar: Vänstervågen i Latinamerika är förmodligen det mest hoppingivande som händer i en just nu ganska dyster värld. Bolivia inget undantag. Segern för Morales är givetvis en fantastisk händelse. Väntad, men inte dessto mindre fantastisk.

Samtidigt som jag firar segern i folkomröstningen vill jag passa på att höja ett varningens finger ang utvecklingen i Latinamerika. En stor fara för vänster (givetvis inte av lika akut karraktär som att det finns högergrupperingar runt om hela kontinenten som tenderar att inte respektera demokratin) skulle jag vilja påstå är en auktoritär tradition som i allt för stor utsträckningen även synas inom vänstern. Venezuela är kanske det tydligaste exemplet på detta. I Bolivaia har denna utvecklingen inte tagit lika stor plats, vilket givetvis är glädjande.
Det finns gott om historiska exempel på hur progressiva regeringar utvecklas i odemokratisk riktning trots en demokratisk ambition i början. Den demokratiska väg som påbörjats i Latinamerika måste fortsätta. Det finns inga genvägar till socialism.

Som det politiska läget är just nu är vår främsta uppgift givetvis att försvara socialisters demokratiska landvinningar på andra sidan akanten mot en USA understödd höger med föga respekt för demokrati. Bolivia är ett av dessa länder och resultatet i söndagens folkomröstning kan då inte kallas för något annat än en seger.

torsdag 7 augusti 2008

Direkt från Ni´lin

Flamman publicerar under sommaren brev från ISM aktivister i Palestina. Ämnet för dagen ät naturligtvis dödsskjutningarna på barn som pågått den senaste tiden. Läs här.

onsdag 6 augusti 2008

Blondinbella, bara en av många

Under sommaren har bloggaren Isabella Löwengrip, mer känd genom sitt bloggnamn ”Blondinbella", blivit utsatt för sexuella övergrepp under sin semester i Italien. Hon är tyvärr bara en bland många. Enligt en rapport från Amnesty International har 47 % av tjejerna i åldrarna 15-17 år utsatts för någon form av sexuella trakasserier. Sifforna är skrämmande, men ändå är det inte siffrorna i sig som skrämmer mig mest. Det är den attityd från allmänheten som möjliggör för övergreppen att fortgå. Direkt efter att Isabell Löwengrip gjort det som väldigt få vågar, nämligen öppet berättat om övergreppen, kryllar det av kommentarer i tidningar, inlägg på bloggar och en å annan insändare som berättar att hon minsann för att skylla sig. ”Tjejer måste faktiskt inse att man inte kan gå klädd hur som helst utan att män tappar kontrollen” säger någon. ”Man ska inte väcka den björn som sover” eller ”den som simmar bland krokodiler får faktiskt inse att det kan vara farligt” säger ytterligare några. Formuleringarna kan skifta, men budskapet är det samma. Tjejer har, mer eller mindre, sig själva att skylla om det klär eller beter sig ”utmanande”.

Rektionerna efter Isabell Löwengrips historia är inte en isolerad företeelse. I våras genomförde Amnesty en enkätundersökning där 20 % av de tillfrågade tyckte att ansvaret för sexuella övergrepp delvis ligger hos kvinnan beroende på hennes utstyrsel eller uppförande. Dessa föreställningar sår en grogrund för att trakasserierna ska kunna fortsätta. De skapar inte minst en känsla av skuld och skam bland den utsatta. Tanken att ”om jag bara…”. Om jag bara hade gått hem tidigare, klätt mig annorlunda, vågat eller klarat att säga nej, eller säga nej högre, mer övertygande. Genom ställningstagandet att kvinnan har sig själv att skylla gör vi en redan svår situation ännu svårare för den utsatta.

I fallet Isabell Löwengrip må det vara en sak att påpeka att hon är en överklasstjej med dålig förankring i verkligheten som tjänat massvis med pengar på att sprida allmänt jobbiga MUF-åsikter från sin blogg. Det är däremot inte av vidare relevans i sammanhanget. Patriarkatet är ett förtryck som skär genom alla samhällsklasser. Det är detta förtrycks struktur där män överordnas kvinnor som legitimerar åsikter som att ”hon får faktiskt skylla sig själv…”. Strukturen syns över allt i vårt samhälle. I lönekuvertet, i skolbänken eller i brottsstatistiken. Män ges systematiskt privilegier på kvinnors bekostnad. När sen det kommer tillfrågan om rätten inte bli ofredad eller utsatt från någon form av tarakasserier är det inte märkligt att det genast hittas på en rad undanskyllningar för övergreppen.

Samhället kommer inte att förändras av sig själv. Det kommer endast att ske den dagen människor tillsammans sätter ner foten och säger ifrån. För det behövs en insikt om hur de orättvisa strukturerna set ut och en övertygelse om att dessa måste brytas. Till det jämlika samhället må vi ha en lång bit kvar att gå, men det är ju bara ännu en anledning att sätta igång desto fortare. En bra start kan vara att lägga skulden för ett övergrepp där den hör hemma.

lördag 2 augusti 2008

"Han är hövdingen för arbetareklassen"

När man jobbar nattskift mitt ute i skogen i Skåne kan det vara bra med lite böcker. Tacka vet jag Zeth Höglunds biografi om Hjalmar Branting! Tillåt mig citera:

"Han är hövdingen för arbetareklassen. Han blev ledaren för hela vårt folk. (...) Hans liv är fängslande som arbetarrörelsens eget stora drama. Det är dåd och dröm, nederlag och segrar, ett liv utan rast och ro. Ständigt framåt! - så löd hans ödes bud. Det gäller mänsklighetens framtid. Ett svärd, en eld, en fana: Hjalmar Branting!"

Varför skriver folk inte så om mig?! Jag blir ju avis...

fredag 1 augusti 2008

Dagens uppmaning!

På det lokala åsiktsplanket här i staden kunde man för några dagar sedan läsa en trevlig debattartikel om jämställdheten inom SAP i Borås. Härmed dirigeras alla att skicka uppmuntrande SMS, beundrarpost eller parfymerade kärleksbrev till författarinnan Isabell Gunnarsson.

För er som önskar förstå varför, läs här.

Bara en av tusen...

Den tioåriga palestinska pojken Ahmed Ussam Yusef Mousa sköts klockan 17 svensk tid till döds av israelisk gränspolis i byn Ni'lin på Västbanken. Pojken sköts i huvudet med skarp ammunition i vad som har liknats vid en avrättning. Läs mer här.

Jag kommer ofrånkomligt att tänka på vad en man sa till mig när jag och några vänner gömde oss undan en skottlossning i Rammalla för dryg ett och ett halv år sedan. ”This is the consequence of the occupation”.

På de ockuperade territorierna skickas 18, 19åriga israeliska pojkar ut som soldater. De är endast barn när det kommer dit. Som bäddat för tragik.

Arbetsläger i Skåne

Detta är ingen ursäkt. Mer en förklaring till varför det blivit lite för få blogginlägg den senaste tiden. En underjordisk gerilla som växte fram ur snapphanerörelsen för 400 år sedan har idag tillfånga tagit mig och placerat mig på ett arbetsläger i Skåne. De säger att de tillfånga tagit framstående män och ska använda dem som utpressning under ett inom snar framtid kommande uppror mot den Svenska ”ockupationen”.

Att dessa bastarder inte förstått att Svea Rikes kontroll över området är gudabenådat bevisar bara deras intellektuella underlägsenhet och stärker mig i övertygelsen om att vår mission i Skåne måste fortsätta. Kan det inte vara nöjda med att vi gav dem Lunds universitet? Med Gud på vår sida kan vi inte annat än segra.

Jag är försatt i arbetet så gott som hela den tiden av dygnet som jag inte sover. Därav är det lite svårt att hinna med bloggande. Skriver detta på en toarulle som jag hoppas kunna smuggla ut genom en av de trogna emot den svenska kronan.
Dessutom har en avgörande del av min knappa tid som kunnat ägnas åt skrivande den senaste tiden gått åt för att föra en livlig diskussion kring Palestina-Israel konflikten. Läs här.

Nu börjar snart ett av mina 17 timmars arbetspass igen. Jag ber en bön i det tysta om att Gud ska ge mig styrka att klara av dagen. Med vetskapen om att jag slåss för mitt fosterland och dess krona är jag aldrig rädd.