tisdag 30 september 2008

Bättre sent än aldrig!


Israels avgående ledare, Olmert, sa i dagarna att Israel är tvungna att ge upp stora delar av Västbanken om det ska kunna bli fred. Tack, det var på tiden!
Hans efterträdare Tizip Livni har gjort liknande uttalanden. Det är bra, jättebra! Flera orosmoment kvarstår dock:


1. Kommer Livin att lyckas klammar sig kvar vid makten? Så fort hon gör det tar hon över efter Olmert. Detta kräver dock att hon kan finna ett hållbart samarbete med andra partier. Misslyckas hon blir det nyval och opinionsundersökningar i Israel visar att det inte fullt lika progressiva Likuds inflyttande kommer öka vid ett nyval.

2. Kommer Livin, om hon får ihop sin regering, lyckas hålla fast vid hennes linje eller tvingas hon släppa efter för reaktionära krafter? De ligger på lur, de där som inte vill ge efter det som krävs för en tvåstatslösning. De som vägrar inse att rättvisa kräver att de som profeterat sig på ojämligheten får stå tillbaka. Deras makt är dessvärre mycket stor.

3. Är Livins linje tillräklig? Kanske det största frågetecknet just nu. Historien visar att tama försök till fred ofta resulterar i just ingenting då de inte inger tillräckligt med hopp hos de missgynnade. En vänlighetsgest är inte vad det Palestinska folket behöver, det är den frihet vi andra tar för självklart dem vi åt.

Trots allt, Olmerts och Livins utspel är positiva, de visar att drömmen om fred även kan leva hos det politiska etablissemanget i Israel. Låt oss hoppas att det inte bara blir en dröm den här gången.

Allting har ett slut

Jag brukar ha någon märklig instruktivt misstänksamhet mot gubbar i kostym som sitter en så där 20år på sina förtroendeuppdrag. Jag menar, det känns liksom som vi sätt det här några gånger förut…

Göran Johansson kan tänkas utgöra undantaget. Må vara att hans politiska uppfattning står miltals ifrån mig, asylpolitiken kanske det tydligaste exemplet. Hur som haver har han en sällan skådad förmåga att undvika att sjunka in i den gråmassan av byråkrater som ockuperar det socialdemokratiska partiet just nu. Därför kommer jag att sakna honom när han nu verkar tänka på refrängen, se här.

fredag 26 september 2008

Att se fram emot

Fick ett överrumplande samtal från Liberala ungdomsförbundet i Borås igår. Föreslog nått om en debatt om mellanöstern på deras medlemsmöte i oktober. Spännande! Bra att ha något att se fram emot nu när höstmörkret kommer allt närmare.

Har förövrigt blivit uppköpt av pressbyrån och förlorat mig helt åt årets kioskvältare av Khaled Hosseini. Efter succén med Flyga drake toppar nu Tusen strålande solar så gott som varenda boklista i västvärlden. Dramatiken är förvisso tätare i Flyga drake. Gråten, hatet och glädje över att livet trots allt för ganska vackert avbyter varandra med större elegans i Flyga drake. För den som faktiskt intresserar sig något för landet det de fakto handlar om, Afghanistan, bör Tusen strålande solar ses som något än större. Förmågan att genom skönlitteraturen få dem inte söker sig till världen utanför kvartersbutikens litterära utbud att rikta blickarna mot ett land långt borta kräver talang. Det har Hosseini visat sig besitta.

måndag 22 september 2008

Livni tar över ett sjunkande skepp

Tzipi Livni valdes nyligen till ledare för det ledande Kadima-partiet i Israel. Ulf Bjereld gör en skarp analys, läs här. Tillåt mig citera:

”I väntan på den står fredsprocessen och stampar. Den humanitära nöden i Gaza har idag ingen framträdande plats i mediernas nyhetsvärdering. Som den starkaste parten i konflikten har Israel också det största ansvaret för att åstadkomma en lösning. Tzipi Livni har sannolikt det politiska viljan att göra de nödvändiga eftergifterna. Frågan är om hon också har den politiska förmågan - eller om hon ens får chansen.”

Hur progressiv Livni egentligen är kan vi diskutera i evighet. Allt pekar dock på att hon i alla fall i viss utsträckning är redo att byta spår och följa folkrätten. Om det hon vill räcker tvekar jag på, men det är iaf något. Tyvärr verkar det politiska läget döfött och de starka krafter som verkar emot henne kommer inte ge upp utan strid. Den striden har krossat de mest prisvärda visioner förr. Hur det blir den här gången återstår att se.

torsdag 18 september 2008

Nudlar, Sartre och patriarkatet

Titeln är en sammanfattning av diskussionerna i korridorerna innan universitetets filosofilektioner. Har ni nått förslag på en bättre plats att slösa bort den korta tid som är oss given?!
Nej, trodde väl det!

måndag 15 september 2008

Sveriges första socialistiska ”fri”skola?!

Nedan finns en text som jag skrivit till nästa nummer av Rödluvan. Mycket nöje!

Vi fanns på varenda löpsedel. Varenda nyhetsuppläsning tog upp vårt utspel. Bloggar och debattform på internet svämmade över av inlägg från upprörda eller jublande människor som hört tals om nyheten. På ett och samma dygn hade vi över 650 pressklipp. Normalt brukar vara ungefär en fjärdedel av den siffran. Per år. Smålandsposten kallade det ”årets pr-trick”, dalademokraten hyllade oss som hjältar och till och med på etablissemangets klotterplank, dagens nyheters debattsida, lyckades vi få en notis. Vad hade vi gjort för att lyckas få all denna uppmärksamhet?

Den 17 juli 2008 lämnade SSU Södra Älvborg in en ansökan om att få bilda Sveriges första socialistiska friskola. Sverige har idag ett av världens mest liberala och generösa friskolesystem. De mest tvivelaktiga organisationer, allt från religiösa sekter till multinationella företag, har idag sina egna skolor i Sverige. Sedan mitten av 90-talet har två parallella friskolesystem vuxit fram, ett kommunalt och ett fristående. Kommunerna i landet är förpliktade till att garantera alla elever en skolgång, det gör att kommunerna både måste ge pengar till friskolorna och hålla resurser i beredskap om i fall att friskoleledningen skulle få för sig att lägga ner verksamheten. Om du någon gång undrat varför skolledningen jämt säger att dem inte har några pengar så har du en del av svaret här. Samtidigt är många av dagens friskolor vinstdrivande företag där aktieägarna vill ha profit. Därav går mycket pengar till att smörja kråsset på en samling kapitalister istället för att ge våra barn utbildning. Surt sa räven.
- Vad vi vill göra med vår ansökan är att vissa hur absurt systemet är. Den gamla gemensamma folkhemsskolan är idag ett minne blott. Det är dags att vända på den utvecklingen, säger Anders Österberg ordf. SSU Södra Älvsborg.

SSU kämpar för en sammanhållen skola. En skola där pengarna som satsas faktiskt går till verksamheten, inte ner i direktörernas fickor. Visst har den kommunala skolan idag flera problem, men dessa problem löses inte av friskolesystemet. Friskolesystemet förvärrar det istället. Med det system vi har idag sätter det käppar i hjulet för oss att börja bygga på en skola där alla får en god grund i livet, där alla får växa som människor och bli fria självständiga individer.

Socialistiska Fria skolan i Borås skulle ha en konfessionell inriktning, dock ej religiös som de flera andra friskolor, utan en ideologisk inriktning. Istället för morgonbön börjar vi varje skodag med att sjunga internationalen, istället för att citera bibeln citerar vi partiprogrammet, istället för att stryka sexualkunskapen från schemat lägger vi extra fokus på historia materialismen under våra historielektioner. Vad som gör det ena värre än det andra är upp till utbildningsmyndigheten att svara på. Vår ansökan har ett dolt syfte, nämligen att ställa borgarna inför ett delemma. Antingen handlar de i linje med sitt tidigare agerade och godkänner allt som kan liknas vid undervisning eller så börjar det ifrågasätta det system som är nyliberalismens älsklingsunge i dagens Sverige.
- Egentigen hoppas vi att SAP lyfter upp frågan och hinner ändra systemet innan vår skola går igenom. För som det är idag kommer vår skola bli beviljad, avslutar Anders Österberg.

FRA – inte bra!

Det udda paret folkpartiet och kommunistiska partiet anordnar i morgon en demonstration mot FRA-lagen tillsammans med en rad andra partier. Samling på Gustav Adolfs torg klockan 18.00 den 16 september alltså.
Kolla in den iögonfallande hemsidan annars. Roligt upplägg, minst sagt.

fredag 12 september 2008

Bilder från ett föredrag hos vpk



Vänsterpartiet i Borås bjöd i Onsdags in mig till att prata om västsahara inför deras partimedlemmar. En tapper skara kom och diskussionen blev mycket trevlig. Hoppas fler partier, organisationer, fackförbund, kyrkor, skolklasser eller syjuntor låter mig komma och prata om Västsahara framtå hösten. Det vore oerhört trevligt!



Kul var också att jag fick mat av (v) så min fattiga studentmage kan stilla sina begär ytterligare några dagar=)

torsdag 11 september 2008

Det sju första åren i den nya tiden

Alla som var gamla nog att förstå någonting av sin omvärld mins den 11 september 2001. Eller i alla fall borde göra. Jag hade två månader innan tagit steget in i tonåren och skulle säga något till pappa och mamma som satt framför TV:en i vardagsrummet, men blev snabbt avbyten av pappa, ”Tyst! Vi vill se detta inslag”. Nog för att min far hade som vana att bli irriterad när någon störde honom vid under nyheterna, men ändå var det något särskilt den här gången. Det var nått i hans röst. Något som sa mig att något hade hänt. Jag lydde hans råd, höll tyst och satte mig ner jämte dem i soffan. Sen tittade jag på bilderna som spreds över världen den dagen. Bilderna på människor som hoppade ut från fönstren i vetskapen om att de skulle dö, bara för att slippa den än plågsammare död som eldslågorna hade att erbjuda. Bilderna på förtvivlade anhöriga som skrek ut sin sorg. Bilderna på en värld som just hade gått in i en ny tidsera. Jag förstod det inte då, min 13åriga hjärna var sysselsatt av mer primitiva ämnen, men likväl hade det hänt. Den värld som jag lärt känna i mitt första liv fanns inte mer. Likt freden 1945 eller murens fall 1991, allt hade förändrats.

Sju år senare är det lättare att överblicka konsekvenserna av attacken mot World Trade Center. Först och främst var det givetvis en ofattbar katastrof med 3000 dödsoffer, men framförallt försatte händelsen en hel värld i chock och rädsla. På vågen av den rädslan kunde krigets mot terrorismen inledas. Afghanistan blev det första offret, Irak följde strax efter. Tusentals och åter tusentals människor har fått betala i blod för konsekvenserna efter 11 september. Likt den västa tsunami väller vågen fortfarande över oss. Vår frihet och mänskliga rättigheter suddas ut för att ersättas av inget annat än ännu mer rädsla. Rädsla för att kanske den där skäggige mannen i trappuppgången bredvid har en bomb under jackan. Hade någon haft de tankarna för 10 år sedan hade han klassas som psykiskt instabil, idag är det vardagsmat. Rädslan kan utnyttjas för att i grunden förändra samhället, FRA är det senaste exemplet på detta. Världen är minst sagt en annan plats att leva på.
Vad som inte får glömmas i sammanhanget är att samhällsutvecklingen inte skett av en slump. Det är inte en samling tillfälligheter som lett hos hit. Utveckling är tvärtom i alldra högsta grad planerad av krafter som tjänat på utvecklingen, en liten elit som kunnat profetera sig på att se våra rättigheter glida ifrån oss. Du och jag har gjorts till passiva bisittare. 11 september lyckades förändra vårt medvetande så till den milda grad att vi inte längre hade kontrollen över våra egna liv. Hånleende stod de på betryggande avstånd och såg på, de där som fick dollartecken framför ögonen när paniken växte i bröstet på oss andra.

Sju har gott. Sju nya år har skrivits in i historien. Någonstans i detta virrvarr av elände och rädsla har du och jag ett val att göra. Kommer vi passivt sitta vid sidan och se sju nya år passera eller är det dags vända på utvecklingen? Jag beklagar om det här gör ont, men du måste faktiskt välja. Du är redan inne i smeten, att välja att passa är det samma som att säga ja till sju nya år. Likgiltigheten är också ett val.

Den 11 september kommer lära skolbarnen i framtiden hur en hel värld lät sig luras in i en ny tid där priset blev blod om du bodde i Irak eller förlorade friheter om du bodde Sverige. Om den tiden varade i 7, 14 eller 50 år är upp till oss att bestämma.

onsdag 10 september 2008

Öppet hus hos broder 4 %

Jag pratar om Västsahara i Vänsterpartietslokal klockan 18.30 ikväll. Öppet för alla. Det är alltid kul med partiöverskridande verksamhet.

Enade vi segra, södrade vi falla!

måndag 8 september 2008

Hur man INTE vinner ett val

Det verkar vara på modet att leka följ- John just nu. Nej, jag har inte alls någon flashig doktorsavhandling om Sveriges förskolor att presentera här. Däremot en kort reflektion kring det politiska tillståndet i landet.

Följa-John-strategin, att ta efter mottståndarens tes och sen hög och tydligt intyga att det minsann var en själv som var först med att säga detta, verkar gå som ett spöke genom det politiska etablissemanget just nu. Moderaterna satsade allt på ett kort i förra valet. Vi var många som tvivlade, men det gick vägen. Västern stod som frågetecken när Reinfeldts och hans kompanjoner hade torgmöten där de pläderade för en, i praktiken, röd politik. Lögner visst, men det funka ju=)! Väljarna tyckte det lätt gott, en röd politik samtidigt som vi slipper den där jobbiga Person. Valsegern var så gott som redan klar när Person i en debatt duell sa att en sådär 3-4% arbetslöshet får vi minsann tåla var på Reinfeldt snabbt kontrade med att full sysselsättning minsann var målet. Så följa-john-strategin funka allt för moderaterna. Kul för dem, men det betyder inte att det funkar för Socialdemokraterna.

Tyvärr verkar (s) partiledning fått för sig att tror på samma koncept. Skolan ska ha mer betyg, skattenivåerna ska inte återställas, friskolorna accepteras och nu tydligen skulden för sjukskrivningar läggas på det sjukskrivna. Läs här. Okej, jag vet. Det konkreta förslaget i sig är inte så himla speciellt, givetvis har alla ett ansvar att inte utnyttja försäkringar och bidrag i onödan. Det relevanta är vad man lägger fokus på. inget av de exempel jag nämde ovan är fasta attsatser för partiet, men det jag vill visa på är en tendens inom partiet. Det är det som gör mig piss-off!

Okej att moderaterna kör på strategin att vinna val genom att utrota de faktiska skillnaderna mellan rött och blått. Som medlem i SAP levde jag en gång i övertygelsen om att vi var av högre moralisk rang. Hade jag fel?!

Det finns en avgörandeskillnad mellan (s) och (m). Det är nämligen den lilla detaljen att en majoritet av folket tycker om vår politik. Ylva Johansson säger vi ”har stor anledning att vara självkritiska”. Det håller jag med om. Jag kommer fortsätta vara kritiskt emot allt du säger. Iaf tills du säger något vettigt.

söndag 7 september 2008

Läsvärt!

Ett Nej är ett Nej. Punkt.

Förkläd elitism i universitetets korridorer

En vecka på Göteborgs universitet avklarad. Överlag bättre än förväntat, men två observationer värda att betänka.

1. Språkbruket. Vad är anledningen till att vokabuläret genomgår en markant förändring så fort den akademiska eliten kliver in över trösken till universitetet?
2. Akademisk kvart. Vi som trodde det var en skröna fick en smäll på fingrarna. Ingenstans i övriga samhället skulle detta accepteras. Varför är det okej just här?

Slutsats: Båda dessa fanomen tjänar bara ett syfte. Att markera sin överläggsenhet i förhållande till övriga samhället. Att visa att här är man minsann av lite finnar art. Elitismen gör mig illamående!
Tur att jag har mitt underbetalda jobb att smita iväg till efter föreläsningarna. Fikarasterna där håller kvar mig i verkligheten.

Känslan av när auktoriteter säger något man pläderat för länge…

Läs här.

måndag 1 september 2008

Vilse i den akademiska världen

3 timmar. Fem minuter stod det på pappret. 3 timmar tog det för mig.
Filosofiska avdelningens huvudkontor skulle ligga 5 minuter från humanisten enligt deras hemsida. 3 timmar tog det innan jag kom fram.
Nej, nej, tror inte att det var något fel på hemsidan eller att jag fått för mig att anta en livsstil i fullkomlig slow-motion. Nej, det är bara det att Göteborg är en enda stor labyrint.
Nå väl, nu börjar allvaret.