måndag 30 juli 2007

När Goliat stödjer Goliat…

I dagarna tillkänna gjordes att USA ökar sitt militära stöd till Israel med 25 %. Läs här. De verkar som om de stora elefanterna, som så ofta för i historien, tar varandra i försvar för att befästa sina maktpositioner.

Israel är den enskilt största mottagaren av amerikanske bistånd sedan 50-talet och fram till våra dagar. Detta är en utav de största orsaker till att Israel lyckas bli världens fjärde största militärmakt och lyckas med världsrekordet att som enda demokratiska land i historien ockupera ett annat folk i hela 40år.

Man kan fråga sig varför USA så ensidigt väljer att ta ställning för Israel. Själen är givetvis flera. Dels har den kristna högern i USA ett ideologiskt motiv som bygger på olika religiösa tolkningar om behovet av en judiskstat. Dessa grupper har ett avgörande inflyttande över den nuvarande Bush-regimen. Utöver det finns det också rent militärstrategiska själ för USA att ha en allierad utpost i mellanöstern. Dessa tvåfaktorer tillsammans med en sedvana bland imperialistiska stater att stå upp för varandra gör att USA ivrigt backar upp Israel.

Konsekvenserna för detta får givetvis betalas av det Palestinska folket. Visst har en del av det amerikanska biståndet till Israel genom historien gått till att bygga upp den israeliska välfärden, men det mesta har pumpats in i den redan övergöda israeliska armén. Pengar som används för att möjliggöra för den folkrättsvidriga ockupationen av Palestina.

När Goliat står upp för Goliat är det vi uppgift att stå upp för den svagare parten och det palestinska folkets rätt till självbestämmande. Det måste vara en självklarhet att protestera när Israel dödar civila i Palestina. Det måste vara en självklarhet protestera emot den ockupation som bryter emot folkrätten. Men det måste också vara en självklarhet att kritisera de som ger ekonomisk möjlighet till att låta eländet fortgå.
Ytterst handlar det om att bevisa att frasen alla folks frihet, hela världens fred är mer än tomma ord.

söndag 29 juli 2007

Ett bildbevis på krigets brutalitet…

USA:s folkrättsvidriga ockupation av Irak fortsätter. Konsekvenserna har USA sedan länge tappat kontrollen över. Priset betalas av en civilbefolkning som lider och förvägras sin självbestämmanderätt. Fick nyligen ett filmtips från en vän om just detta. Filmen går att se här. Efter att man sett den blir det en mer absurt att någon, någonsin skulle kunna försvara dessa satans mördare som utkämpar detta krig.

Lite mindre festival och lite mer kongress

För väl inledda med ett erkännande. Ja, jag vet att denna bloggs främsta syfte är att diskutera politik och inte, i sann egocentriskanda, spatsera med mina tafatta försök till att leva ett liv värt namnet. Visst har det, de få tillfällen då jag väl skrivit, blivit mycket snack om personliga grejer istället för propagandainlägg om behovet av socialism. Å andra sidan fattar jag inte vad det är som är fel med det. Rätten att definiera vad denna blogg är tillför besitter jag allena. Finner du inget intresse i det som står besitter du allena rätten att stänga av hemsidan.

Har i alla fall nyligen avslutat några efterlängtade dagars ledighet. De spenderades på Sjuhäradsfestivalen i Ulricehamn som väl var en festival med starka och svaga sidor. Den största styrkan var ett mycket imponerande spelschema med Cirkus Miramar (ett av mina absoluta favoritband för tillfället), Kjell Höglund och Markus Birro. Mindre tillfredställande var dock den tämligen klena uppslutningen som tänktes utgöra publiken och vädrets illdåd under festivaldagarna.

Väl hemma i Borås igen var jag på möte med Södra Älvsborgs delegation till SSU kongressen nästa vecka. Känner mig både förväntansfull och orolig inför kongressen. Förväntansfull inför de politiska diskussioner som kommer föras. Orolig inför de tendenser som jag i ärlighetens namn helst inte vill skriva om här.

måndag 16 juli 2007

Bra att känna till om Sverigedemokraterna…

Den antirasistiska tidningen Expo har ett bildspel om Sverigedemokraterna som går att se här.

Mycket intressant! Efter att ni sett de kan ni klickar er vidare och se fler bildspel om den högerextrema rörelsen. Känns viktigt att vi finner nya sätt att nå ut med vårt budskap på vilket Expo lyckats väl med.

Starka inlägg och galna kommentarer

Peter Gustavsson har skrivit ett intressant inlägg om den sionistiska rörelsen och rasism på sin blogg. Läs här.

Kommentarsfältet var desto mindre uppiggande läsning med ingredienser av både islamofobi och historielöshet. Vilket vid närmare eftertanke förvisso inte alls är någon ovanlig kombination, men än obehaglig.

Guldklimpar i leran

Jag måste ha ett av världens märkligaste jobb! Jag får nämligen betalt för att åka på festival. Må vara att jag måste jobba större delen av dagen och därför långt ifrån kan njuta av musiken i den utsträckning jag gjort annars, men ändå. Jag är på festival, njuter av goda vänners lag, lyssnar på underbar musik och festar bort tonårsdepressionerna och får ett lite positivare kontobesked utav det.

Nu närmast var det Arvikafestivalen jag besökte för att värva medlemmar åt Amnesty. Det vore en stor lögn att påstå att detta var alla festivalers utopi. Långt ifrån. I ärlighetens namn kan jag inte påstå att det var ett enda utav de större bandens som kändes särskilt lockande innan jag åkte iväg och inte tyvärr blev jag inte lyckligt överraskad allt för ofta. Stämningen bland publiken var inte heller någon glädjeinjektion. Lägg där till att moderjord spelade oss ett litet spratt och lätt sin allierade övermakt, regnguden transformera marken till ett gyttjebad så verkar saken klar. Arvikafestivalen 2007 var kasst, kasst och åter kasst. Sanningen är dock något mer tvetydig än så. I leran efter regnet gick det nämligen att finna några fantastiska guldklimpar. För bland den gråa massan på festivalen gömde sig en del av de människor som gör livet värt att leva. Placera dem dessutom i ett cafétält i arabisk/turkiskstil med vattenpipor som samlingspunkt så ler livet mot dig igen. Även musikaliskt fanns det fantastiska fynd att finna, även om de var ak så få. På minsta scen, gömde bland ölburkarna i leran på campingen upplevde jag en av de bästa livespelningar jag sett på riktigt länge. Dorlene Love samlade ett 50-tal åskådare som rockade loss till den extra ordinära folk/punken som bjöds på. När 10 000 människor prioriterar Melody Club framför det här är det bara ännu ett bevis på att det inte finns någon rättvisa i världen.

söndag 8 juli 2007

Himmel och pannkaka! Är det sant?!!!

Det ryktas om att bloggsvären har expanderat till oanade höjder. Det senaste tillskottet från ärnas och hjältinnornas distrikt går att läsa här.

Om nu bara Gud är oss nådig kan vi så gott som betrakta seger i valet 2010 som vår!

lördag 7 juli 2007

Verklighetsfrånvänd argumentation från israellobbyn

Samfundet Sverige-Israel hade idag med en insändare i Bt som går att läsa här. Jag har skrivit ett svar som går att läsa nedan:

Lotta Jansson och Bengt-Ove Andersson från samfundet Sverige-Israel skriver i BT den 7 juli 2007 och beklagar sig över Diakonias arbete i mellanöstern. Jag vill börja med att säga att jag på intet sätt tänker göra mig till något språkrör för Diakonias verksamhet, det gör givetvis organisationens företrädare bäst själva. Istället vill jag med denna artikel bemöta den verklighetsfrånvända bild av konflikten som Samfundet Sverige-Israel målar upp i sin artikel.

När Lotta Jansson och Bengt-Ove Andersson påstår att ockupationen inte är självvald från Israels visar de prov på sin oförmåga att hålla sig till sanningen. Israel har som världens fjärde största militärmakt all makt i världen att påbörja ett tillbakadragande från de ockuperade områdena. Flertalet konkreta förslag har lagts fram på hur det ska gå till, men Israel har konstant vägrat. Sionismens ideologiska grund och rent kortsiktiga ekonomiska vinstintressen har fått dem att fortsätta ockupationspolitiken.

Representanterna för Samfundet Sverige-Israel tar också det pågående bygget av muren runt västbanken i försvar genom att hänvisa till statistik över terrordåd under 2002 och 2003. Att påstå att muren skulle handla om säkerhet är dock absurt på grund av det faktum att muren bara till 20 % följer gröna linjen. Resten av muren bryter in på palestinska mark och därmed hamnar många palestinier på den israeliska sidan, samt att flera av de israeliska bosättningarna blir kvar på den palestinska sidan. Om man nu, likt Samfundet Sverige-Israel uppenbart gör, har den rasistiska uppfattningen att alla palestinier är terrorister och att Israel måste skyddas ifrån dem, varför bygger man då inte muren längst gröna linjen? Faktum är det att denna mur inte alls har att göra med säkerhet, det handlar återigen om det där med ockupation. Genom att omöjliggöra för den kommunikation som är alla levande samhällens grund omöjliggör man för palestinier att bedriva politiskt arbete och därmed krossar man motståndet emot ockupationen. Muren byggd inte av säkerhetssjäl, den byggs av maktbegär! Att detta är ett folkrättsbrott håller internationella domstolen i Haag med om, vilket borde få Samfundet Sverige-Israel att tänka till lite.

Sist i sin argumentation i försvar Israels folkrättsbrott lyfter de återigen fram historien för att understödja förtrycket i våra dagar. Jag håller till fullo med om att det judiska folket genom historien har lidigt svårt. Men att man tidigare varit förtryckt är knappast ett försvar för att förtrycka något annat folk idag. När jag för ett halvår sedan besökte Hebron på västbanken såg jag hur någon sprejat med stora bokstäver utanför en palestinsk skola ”Gas the arabs”. Historielösheten nådde här sitt klimax. Vad som hände under andra världskriget var något fruktansvärt, må det aldrig få ske igen. Må oss därför våga säga ifrån emot det förtryck som Israel utsätter den palestinska befolkningen för.

onsdag 4 juli 2007

Ockupationens vidriga konsekvenser

Att ockupera ett folk leder alltid till förödelse för båda prater. De ockuperade förlorar direkt genom att tvingas underkasta sig en annan nations styre. Den ockuperande nationen förlorar på det genom att en logisk reaktion på männskilg underkastelse är uppror. Uppror som skapar otrygghet för den ockuperande nationens folk. (Huruvida den makthavarna förlorar på ockupationen kräver en längre diskussion, men givetivs är jag som marxist övertygad om att ingen ockupation skulle uppstå såvida det inte fanns ett kortsiktigt vinstintresse bakom den).

SVT visar idag hur ockupationen av Palestina för vidrigar konsekvenser. Genom att omöjliggöra för vuxna palestinier att få ett arbete tvingar Israel barn till arbete. Det är givetvis vidrigt, men egentligen inte mycket mer än en logisk följd av ockupartionen och den mur som byggs för att upprätthålla förtrycket. När fattigdomen breder ut sig och det inte finns någon annan som kan arbeta åt familjenh tvingas barnen ta över den uppgiften.
Läs mer här.

söndag 1 juli 2007

En seriös debatt om Kuba

Författare: Elin Brusewitz, Ali Esbati, Love Flygren, Magnus Granberg, Stefan Granér, Alexandra Franzén, Åke Gylfe, Kalle Holmqvist, Jonas Lindberg, Hanna Löfqvist, Hasse Nilsson, Anders Roth, Göran Sallnäs, Daniels Suhonen, Singoalla Tiroler

Titel: Kuba på riktigt

Förlag: Murbruk förlag

Den Svenska debatten om Kuba är en sorglig historia. På ena sidan står en skara idealistiska ungrevolutionärer som förblindas av den socialismens landvinningar på Kuba och därför gör allt för att undangömma alla problem som landet kan tänkas ha. På andra sidan står borliga media och blodtörstiga liberaler som spyr ut ett fanatiskt Kubahat. För att komma bort ifrån denna skyttegravs position och faktiskt kunna föra en konstruktiv diskussion om Kuba ger Murbruk förlag ut boken ”Kuba på riktigt”.
Författarna kommer alla från olika delar av arbetarrörelsen, men har vilt skilda åsikter om Kuba. Här finns allt från Daniel Suhonen, som riktar stark kritik emot det kubanska samhället demokratiska brister, till Andres Roth som ivrigt slår tillbaka all kritik som kan riktas emot denna karibiska önations ledare. Detta tycker jag är bokens främsta styrka. Att flera perspektiv kan föras fram och diskuteras sinsemellan. Det gör att läsaren får, tillskillnad från om man endast studerar media i Sverige, en djupare förståelse för det kubanska samhällets styrker och brister. Därmed råder det inget tvivel om en sak; ”Kuba på riktigt” är en bok som behövs.