måndag 28 maj 2007

”Uppgivenheten är vår främsta fiende”

Helle Klein skriver som valigt skarpa inlägg i en annars allt för skvallerpressliknande tidning. Här kan ni läsa hennes senaste inlägg om Palestina. Jag kan bara hålla med, situationen är inte hopplös. Den dag vi börjar tror det har vi satt vår egen möjlighet att påverka ur spel. Ockupationen kan pågå på grund av att den har vårt passiva godkännande, låt oss förvandla det passiva godkännandet till kritik. Då kan vi vända utvecklingen!

torsdag 24 maj 2007

Propaganda av högsta kvalité!



Affisch gjord av Ung Vänster i Borås

söndag 20 maj 2007

Rädda Susan Charkizadeh från utvisning!

Susan Charkizadeh hotas av utvisning till Iran.
Visa din solidaritet och kom på följande manifestation:

Datum: måndag 21/5
Tid: kl 16-18
Plats: Stora torget i Borås

Arr.: Iranska flyktingsrådet i Borås

Vi bär ett stort ansvar

Utvecklingen i Palestina de senaste dagarna är inget annat är tragisk. Fatah och Hamas anhängare har åter riktat vapen emot varandra, trotts den vapenvilla som finns mellan parterna. Att ockupationsmakten Israel utnyttjar situationen för än fler bombningar in på palestinskt område är inte särskilt förvånade, om än olyckligt.

Jag tror att för att förstå vad som händer nere i Palestina måste man sätta in det hela i ett större sammanhang. Jag minns så tydligt när jag under mitt besök på de ockuperade områdena i höstas gömde mig undan en skottlossning i Ramallah. När skotten hade börjat avlägsna sig och vi lugnat oss lite kom en Palestinsk journalist fram till oss och sade: ”this is the konsikvensies of the occupation”. I efterhand är det nästan skämmande att jag har tvingats inse att han hade helt rätt. Jag tveka till än början, inte kan man väl beskylla Israel för att palestinierna bråkar sinsemellan? Men ack, vad fel jag hade!

Efter att omvärlden bojkottat Palestina efter valet i januari förra året har situationen på de Palestinska områdena varit spänd. Upprördheten över ”den fria världens” falskhet i att städigt tala sig varm om demokrati, men sen totalt förkasta en demokratisk vald regering. Jag säger inte att vi på något sätt ska tycka om Hamas islamistiska politik, jag tycker inte om den, men däremot respekterar jag en folkvald regering. Genom den bojkott som omvärlden upprättat emot Palestina har vi bäddat för det inbördeskrig som nu kommer allt närmare. Om vi inte vänder om och börjar respekterar Palestinas folkvalda regering sår vi grunden för att ett fullskaligt inbördeskrig kommer att bryta ut. Har skrivit om det tidigare, läs här.

Det finns bara en part som tjärnar på att palestinierna riktar vapen emot varandra; Israel. Genom att splittra folket i två delar får man dem att bråka med varandra istället för att göra uppror mot den verkliga fienden, ockupationsmakten. En enlighet inom Palestina är en absolut nödvändighet för att en rättvis fred ska kunna bli möjlig.

Bollen ligger nu hos oss i västvärlden. Vi har möjligheten att vända utveckling och börja föra samtal med båda parter igen. Det verkar till och med delar av det politiska etablissemanget insett, läs här.

Respektera folkviljan – Avbryt bojkotten av Hamas!

lördag 19 maj 2007

Debatten om Venezuela fortsätter

Venezuela är minst sagt ett land som skapar diskussion. För att få en någorlunda klar översikt över situationen kräver det att man sträcker bortanför mediebruset och vågar sätta sig in i debatten. Amnesty gav nyss ett uttalande om yttrandefriheten på Venezuela som går att läsa här. För att få ett annat perspektiv kan man läsa här.

Stabil klassanalys kompis…

När jag och en polare vandrade runt i vårsolen för några dagar sedan fick vi se någonting lustigt. På ett elskåp hade syndikalisterna satt upp ett litet klistermärke med texten ”Tjuvar och banditer, sno inte här! Här bor arbetarklassen, sno ifrån de rika istället!” Budskapet i sig är inte det märkliga utan det faktum att de satt upp märket i villastaden i centrala Borås där professorerna och företagsledarna lever sina trygga liv. Är det dem som utgör 2000-talets arbetarklass enligt syndikalisterna?!

Hitta ett citat jag diggar, nr 4

Känns som om stora delar av arbetarrörelsen skulle behöva tänka på det här ibland;

Jag har alltid strävat efter enighet bland progressiva krafter mot nazism och fascism. För mig är det ointressant om en person är socialdemokrat eller kommunist, viktigare är att hela arbetarrörelsen är enad. Även om det finns ideologiska motsättningar måste vi resonera med varandra och hitta det som föreningar istället för det som splittrar. Det är bara kapitalet som tjänar på splittring.
Per Eriksson alias Frisco Per. Frivillig under spanska inbördeskriget.

fredag 18 maj 2007

Latinamerikas frigörelse fortsätter!

Den vänstervåg som går över Latinamerika just nu verkar inte vara slut än på ett tag, vilket givetvis är väldigt positivt. Nu handlar det som att skapa en egen bank som inte, likt världsbanken, trasslar in fattiga länder i skuldfällor och orättvisa handledsvillkor. Läs mer här.

måndag 14 maj 2007

Hitta ett citat jag diggar, nr. 3

Den här gången blev de av den största av dem alla. Man skulle kunna rada upp tusentals klassiker med en poetisk skärpa av sällan skådat slag. Jag ser dock ingen större anledning till det, ni får helt enkelt hålla till godo med en av mina lite mindre välkända favoriter:

People on the platforms
Waiting for the trains
I can hear their hearts a-beatin'
Like pendulums swinging on chains
When you think that you lost everything
You find out you can always lose a little more
I'm just going down the road feeling bad
Trying to get to heaven before they close the door

I'm going down the river
Down to New Orleans
They tell me everything is gonna be all right
But I don't know what "all right" even means
I was riding in a buggy with Miss Mary-Jane
Miss Mary-Jane got a house in Baltimore
I been all around the world, boys
Now I'm trying to get to heaven before they close the door

Gonna sleep down in the parlor
And relive my dreams
I'll close my eyes and I wonder
If everything is as hollow as it seems
Some trains don't pull no gamblers
No midnight ramblers, like they did before
I been to Sugar Town, I shook the sugar down
Now I'm trying to get to heaven before they close the door

Bob Dylan, Tryin' To Get To Heaven

söndag 13 maj 2007

Hitta ett citat jag diggar, nr 2

Andra människor kommer att övervinna denna mörka och bittra stund… förr eller senare kommer de stora avenyerna att öppnas på nytt, och där kommer den fria människan att träda fram för att skapa ett bättre samhälle.
Salvador Allende, 11 september 1973

onsdag 9 maj 2007

Sverige vågar inte säga nej till terrorn!

Klusterbomber är terror emot civila. Den saken råder det inget tvivel om. Enligt George Monbiots, the Guardian, har omkring 100 000 människor omkommit av klusterbomber, 98% av dem är civila. 98%!!!! Siffran låter horribel men säger en del om klusterbomber som fenomen. Genom att bomberna sprids ut utan någon som helst precision är det i princip omöjligt att avgöra vem de drabbar. När bomberna dessutom har en förmåga att ligga kvar odetonerade under flera år är de än svårare att säga vem den drabbar. Jag har skrivit mer ett tidigare inlägg om klusterbomber som går att läsa här.

Imorgon ska Sveriges regering fatta ett beslut om vi ska gå i spetsen för att kräva ett förbud emot klusterbomber. Allt pekar åt att den borgerliga alliansen kommer säga nej. Efter en allt för lång tids velande har (s) bestämt sig för att rösta ja, men vad hjälper den när högern sitter vid makten. Läs här. Särskilt förvånade är detta inte med tanke på att regeringens främsta företrädare i frågan, Carl Bildt, tidigare har investerat i klusterbomber. Det har jag tidigare kommenterat här. Kanske skulle ett litet Marx-citat vara på sin plats: ”Intresset ljuger aldrig”.

Klusterbomber är terror emot civila, men det är en terror som vi har möjligheten att kunna stoppa. Den möjligheten verkar dock borgarna ta ifrån oss den här gången.

Befrielserörelserna i Södra Afrika

I helgen är det dags! Då åker jag och 300 andra SSU:are till Viskadalen folkhögskola för en helg under temat Afrikakonferensen – en ljusare framtid för Afrikas folk! Tyvärr är det redan överbokat så det finns ingen möjlighet att följa med om man inte anmält sig. Däremot finns det möjlighet för alla att besöka denna länk som jag hittade på Afrikakonferensens hemsida. Verkar vara ett intressant forum för den kunskapstörstande!

Hitta ett citat jag diggar…

Man får ju knapp en biroll i filmen om sig själv
Man får pröjsa en billjet, se reprisen nån sen kväll
Alla ser på varsin film i varsin tv-apparat
Men alla filmerna blir mer och mer kopior och citat
Får jag vara med i din film få får du va med i min
Ett litet stycke om att jag har dig härinunder mitt skinn
I slutscenen, en vacker sak i guds fria natur
Så badar vi väl nakna i nån sjö, va – eller hur?

Stefan Sundström ”Vikmanshyttetrall”

måndag 7 maj 2007

Boka in den 11 juni redan nu!

I år är det 40 år sedan sexdagarskriget slutade och Israel ockuperade västbanken och Gaza. Det är en ockupation som får allt vidrigare uttryck för varje dag. Med bulldozers, pansarvagnar och terror kontrollerar Israel miljoner Palestiniers liv på de ockuperade områdena. I 40 år har detta pågått, det får inte bli 40 år till!

Därför har ung vänster och SSU tagit initiativ till en manifestation under parollen ”ingen fred under ockupation!” som kommer äga rum den 11 juni i år. Just nu ser det ut som om de kommer vara en hel hög med andra föreningar som också kommer medverka på manifestationen. Utöver tal kommer det förmodligen att bjudas på lite trubadur sång och andra kulturella yttringar. Så ses till att boka in detta datum redan nu så att ni under inga omständigheter skulle missa detta!

Å så har det hänt i ännu ett land…

Valet i frankrike blev en dyster utgång om man hade hoppas på ett rödare Europa. Läs här. Visserligen är väl detta ingen överraskning, men likväl en besvikelse. Nicolas Sarkozy blir nu en av världens mäktigaste män och kommer ha mycket inflyttande över EU. Ser nu skrämmande blått ut på hela denna kontinent, med ett stort undantag. Norges utveckling med en västermajoritet vid makten är spännande att följa!

Synd är också att SSU Borås slagord från första maj inte kommer kunna användas igen:

La Franche
A Gauche
Viva la Royale
(Frankrike åt vänster, leve Royale)

En välfärd efter behoven, inte plånboken!

Med en högerpakt i regeringen har Sverige påbörjat sin resa bort ifrån folkhemmets solidaritet emot nyliberalismen förljugna teorier om konkurrens förträfflighet. För att gör motstånd kan du skriva på här.

Låt inte högern få förändra Sverige i det tysta, säg ifrån innan det är för sent!

torsdag 3 maj 2007

Mini projektarbete

Under hela året har jag arbetet med en studie om Palestina-Israel konflikten i samhäll C-kursen. Nu när arbetet efter mycket möda och slit börjar närma sig ett stadium som kan kallas färdigt är det inte utan en viss stolthet. Känns som om man har gjort någon form av mini projektarbete, fast tillskillnad från mitt projektarbete så handlar faktiskt detta om konflikten. Ett 15 sidor långt pro-palestinskt propagandamanifest var vad slutprodukten blev. Tänkte först lägga ut arbetet här, men där sa tekniken stop. Är ni intresserade kan ni väl höra av er så mailar jag över det. Inledningen tar jag mig dock friheten att lägga upp här på bloggen:

Det finns personer som jag alltid kommer att minnas. Ansikten som etsat sig fast på min hornhinna och alltid kommer att finnas kvar där. Deras öden kommer eka i mitt huvud till den dagen det inte längre finns något huvud kvar för dem att eka inom. Dessa människor har förändrat mitt liv, mitt sätt att se på min omvärld. Det finns ett före jag träffat dessa människor och så finns det ett efter.

En av dessa är Mahmoud. Jag träffade honom inte ens i en timme, jag var snart tvungen att resa vidare. Ändå har hans historia levt kvar inom mig. Hans berättelse om hur han förlorade båda sina föräldrar i kriget. Hur han själv befunnit sig i huset när bomberna avfyrats emot det, men ”Gud räddade honom” som grannen som tog hand om honom sa. Mahmoud har för mig förvandlat kriget från tidningarnas rubriker till verkliga människor. Han har fått mig att inse att konflikten inte bara handlar om siffror och statistik om anonyma dödsoffer, utan att den faktiskt berör verkliga människor.

Likväl ska det här arbetet handla om siffrorna och statistiken, det är nödvändigt att känna till dem för att förstå konflikten. Jag ska beröra historien som lett fram till situationen. Jag ska skriva om målen som de olika aktörerna har och hur de går till väga för att nå målen, om deras styrkeförhållanden och omvärldens roll i dramat. Jag ska skriva om fakta, om siffrorna och statistiken. Min förhoppning är att ni ska förstå konflikten bättre genom detta arbete, att denna studie ska ge er ökad förståelse för hur situationen är och har uppstått. Ändock vill jag påminna er om att konflikten handlar om mer än mina akademiska termer. Det handlar om människor av kött och blod, om deras vardag på liv och död.

onsdag 2 maj 2007

Något att tänka på till nästa kampanj?!

SSU har just nu en hållbar utvecklings kampanj. Det verkar som om Mona Nasser har några intressant tips för oss att betänka till nästa gång vi genomför en sådan här kampanj. Läs här för att förstå vad jag menar. Tror hennes rubrik hade kunnat bli en fräck avslutning på vår broschyr!

tisdag 1 maj 2007

Första maj tal 2007

Kamrater,

Jag har under de senaste dagarna funderat kring vad jag ska tala om här idag. Ska jag prata om A-kassan? Eller kanske trafikförsäkringen? Eller statsskulden? Under den gånga valrörelsen stod jag i ett otal trappuppgångar, valstugor och klassrum och pratade om dessa frågor. Jag pratade om den fruktade högern, om Reinsfelts sätt att dölja sina avsikter och ett högerspöke som skulle sätta skräck i varje stackars invånare i detta land. Det var så partiets taktik såg ut. Vi skulle segra genom att visa hur mycket sämre högern var, att de nya moderaterna var en genomskinlig makeover. På valnatten såg vi hur det gått, att skrämmas hade inte fungerat. Vi hade förlorat valet och en högerregering intog Rosenbad.

Vi ser nu hur allt de vi fruktade med en högerregering håller på att genomföras. Så kanske är det vad jag borde tala om idag. Kanske borde jag fortsätta i valrörelsens spår och repetera alla fraser jag tragglade in under förra sommaren. Men, nej kamrater! Första maj är en alldeles för fin dag för att slösa bort på smutskastning av våra politiska motståndare. I opposition är vi och opposition är vad vi ska sysselsätta oss med, men då menar jag opposition emot ALLA orättvisor i vårt samhälle, inte bara den nuvarande regeringen.

Klassamhället som fenomen är någonting vi alltid måste bekämpa. Klassamhället separerar människor ifrån varandra, förhindrar frihetens vindar att omfatta alla och krossar människors drömmar. De handlar om pensionärer som inte har råd att gå till tandläkaren. Det handlar om skolelever som inte har råd att följa med på klassresan. Det handlar om ensamstående mödrar som inte har råd att köpa ett par nya skor. Detta system är ohållbart, inte bara för dem som får det sämst ställt av systemet, även de som råkar dra vinstlotten. Klassamhällets motsättningar föder frustration och hat som inte gör någon säker. Genom att skapa klyftor skapar man indirekt ett otryggt samhälle för alla. Därför måste vi vara noga med att säga att det är inte bara de fattigaste som tjänar på jämlikhet, det gör alla människor.

Men det är inte bara klassamhället som slår kilar emellan människor. Vi måste också börja inse att vi lever i ett samhälle där människors kön bestämmer vilka förutsättningars de ska ha i livet. Vi ser det som tydligast i lönekuverten genom att kvinnor tjänar 18 procent mindre än män i genomsnitt gör. Vi ser det som tydligast i maktens korridorer som allt för länge har befolkat av män som anställer andra män, utan att kvinnor ge minsta möjlighet till anställning. Vi ser det som tydligast hemmen där våld emot kvinnor allt för ofta är en fruktansvärd verklighet. Vi ser alla dessa orättvisor omkring oss, men vi måste inse att de är en del av ett större system. Ett system där vi delas in i olika fack redan ifrån födelsen och uppfostras till att passa in i olika roller, oavsett om vi vill eller inte. I detta system tilldelas mannen en högre ställning där makten och karriären är för honom reserverad. Kvinnan blir då det passiva, de andra som förväntas backa upp maken med barnomsorg och hushållsansvar. Strukturerna kanske har luckrats upp lite under historiens gång, men under ytan är systemet det samma.

Vi måste också inse att dessa orättvisor är globala. När fackligt aktiva mördas i Colombia är det en del av samma klassförtryck vi ser i Sverige. När kvinnor fängslas för sina åsikter i Burma är det en del av samma kvinnoförtyck vi ser i Sverige. När som helst människovärdet ger vika är det dag för oss att agera. Internationell solidaritet är inget vi ska sysselsätta oss med för att vara bussiga mot människor i fjäranländer. Det är något vi MÅSTE stå upp för att vi vet att kapitalismen och dess orättvisa världsordning är global och därför måste även dess självklara motsats, vi inom arbetarrörelsen, också vara global. Det är dags att inse att ensam inte är stark, endast tillsammans med våra kamrater över hela världen kan vi nå fram till ett rättvisare samhälle. Därför behövs den internationella solidariteten.

Ur detta orättvisa samhälle ska vi skapa någonting nytt, någonting bättre. Ett samhälle där det inte längre är plånboken eller könet som bestämmer vilka möjligheter du har i livet. Ett samhälle där demokratin inte stannar vid en valdag vart fjärde år, utan sträcker sig över hela livet, från skolan in i fabrikerna. Ett samhälle där gränser mellan människor suddats ut och vi lever i fred och frihet med varandra. Ett socialistiskt och feministiskt samhälle.

Men för att detta ska bli möjlighet måste vi inse att politik handlar om mer än a-kassan, trafikförsäkringen eller statsskulden. Nog så är detta viktiga delar av politiken, delar vi måste jobba med. Kämpa för att de ska bli bättre så att de tillsammans med andra frågor kan bli ett verktyg för att vi ska nå vårt mål, men låt dem inte bli målet i sig. Låt oss inte stå där en valrörelse till och prata om siffror som vi knapp själva förstå oss på. Låt oss istället utforma en politik med klara versioner om framtiden, men där vi samtidigt kan se dagens orättvisor och kan staka ut en väg bort ifrån dem. Först då tror jag vi kan vara ett trovärdigt alternativ som på allvar står upp för rättvisa och jämlikhet. På riktigt.

Nytt på första maj!

Sant är att första maj ska vara en dag som följer traditionerna, men ibland skadar det inte med lite nytänkande. Och jag måste faktiskt säga att det var en hel del positiva överraskningar denna fösta maj. För det fösta så deltog kurdiska föreningen i vårt demonstrations tåg i Borås, vilket vår ett välkommet tillskott. På Gotland var man tydligen inne på samma spår när Palestinagrupperna gick med i sossarnas tåg, läs här. Känns jättebra att arbetarrörelsen och internationella solidaritets rörelser knytts närmare varandra!

I övrigt har året fösta maj varit mycket lyckad. Det började med ett litet tal i Svennljunga som kändes reko, även om jag inte riktigt kände att talmanuset jag skrev igår kväll var av tillräckligt bra. Saknade en par riktigt bra one-lines för att fånga publiken. Hoppas de blir chans till revans någon gång framöver. Därefter var det dags för dagens höjdpunkt och den ståtliga marschen i Borås. Efter två mycket eminenta tal av några SSU kamrater rättades en trött ryggrad ut för att vandra vidare med det hårda vardagsslitet i politiken.

Vad som var en lite mindre roligt var att min släkt lyckats planera in en middag just på första maj så jag var tvungen att avstå från den traditions enliga resan till Marx:s arbetarekommun. Känns ungefär som att vända om på mållinjen, men sånt är livet.

Och förövrigt kan jag avsluta med att det alltid känns lika underhållande att titta på RKU:arnas först maj möten. Så prydligt står de uppradade alla de unga kämpar som ska leda arbetarklassen till revolution. I år var de säkerligen ända uppemot fem personer. FEM PERSONER! WOW, de är snart tillräckligt för att störta Rosenbad. Go for it!