onsdag 26 december 2007

Borås starkaste motståndsrörelse har gjort det igen!

Återigen har SSU här på Borås vitsat varför vi är den starkaste politiska ungdomsorganisationen i bygden. Gemensam jul är nu avklarat ännu än gång. Denna gång kommenterades fick arrangemanget stor plats i Borås Tidning. Läs här.

I november samlar vi 200 pers till Rock mot Rasism.
I december samlar vi 200-300 pers till gemensam jul.
I januari samlar vi…

söndag 23 december 2007

God jul och ett Rött nytt år!

Så mycket för allt snack om fred…

Okej, nu har omvärlden ägnat en hel höst åt att hylla Israel, USA och en liten del av den palestinska ledningen (som inte fått folkets förtroende att bilda regering) för att de lyckats med den stora prestationen att skacka hand med varandra och le in i kamerorna.

När jag sedan nås av såna här nyheter undrar jag vad allt snack om fred egentligen är värt…

Konflikten mellan Israel och Palestina grundar sig på att Israel ockuperar Palestina. Den är en folkrättsvidrig ockupation som ligger till grund för konflikten. Upphör med ockupation och grunden kan läggas för varaktig fred. Därför blir jag bestört när jag läser att fler bosättningar planeras byggas på västbanken. Det är ett sätt att befästa ockupation och därmed slå undan benen på alla försök till varaktig fred.

lördag 22 december 2007

”Sverige har blivit kallare”

Nej, ovanstående citat handlar inte om växthuseffekten. Istället är det SSU förbundet som gjort ett utspel om barn och hemlöshet, läs här. Skarpt!

Här i Södra Älvsborg nöjer vi oss inte med att göra politiska utspel, vi går från ord till handling! Läs här.

”Tomten är fångad!”


Israeliska militärer ingrepp igår emot ett 50-tal demonstranter som protesterade mot den israeliska apartheidsmuren. Som bilden ovan skvallrar om var även en utav dem som grepps utkläd till tomte. Läs här.
Undra om den soldaten verkligen kan räkna med att få några julklappar i år?

Skämt å sido, huruvida nermejade demonstranter bär tomtedräkt eller inte intresserar mig föga. Däremot kanske detta, äntligen, kan ge lite uppmärksamhet åt den kamp som utkämpas varje dag nere i Palestina. En kamp mot världens fjärde största militärmakt som, med klart rasistiska förtecken, fråntar ett helt folk dess mest grundläggande rättigheter. En kamp som förs varje dag, i skugga av media ljuset. med eller utan tomteluva.

torsdag 20 december 2007

Arne ilsknar till!

Arne Kjörnsberg finns med i flammans senaste reportage om ”vaxholmsdomen”. Läs här. Citatet är som följer:

– Det här öppnar upp för lönedumpning, inte konstigt att Urban Bäckström är glad. Jag tycker att domstolsutfallet är så pass oerhört, att det faktiskt finns anledning att omvärdera EU-medlemskapet. Jag trodde aldrig att det skulle gå så här; det är det värsta slaget mot arbetarrörelsen i modern tid, åtminstone sedan början på efterkrigstiden. Det viktiga är nu vad svensk fackföreningsrörelse kan – och tänker – göra i frågan.

Go Arne! Go Arne! Go Arne!

måndag 17 december 2007

En jul för alla?

Julen är för många en symbol för värme och gemenskap. Tyvärr är det lätt att konstatera att detta inte gäller alla. När socialstyrelsen för snart två år sedan konstaterade att det finns 136 personer utan bostad i Borås väckte det stor debatt. Dessvärre har den debatten nu tystnat. Trots att inget har förändrats i verkligheten.

Sedan 50-talet anordnar SSU Södra Älvsborg Gemensam jul den 24-25 december varje år. Människor från alla samhällsklasser, åldrar, religioner och politiska uppfattningar samlas för att tillsammans göra julen till en minnesvärd högtid. Runt borden finns även dem som stod i fokus för socialstyrelsen rapport förra våren, de som saknar ett hem att pynta med julgranskulor och glitter. För oss i SSU handlar Gemensam jul om att gå från ord till handling.

Direkt efter att socialstyrelsen rapport släpptes för ett år sedan gick företrädare för den borgerliga majoriteten ut och sade att det ”bara” var 77 personer som var hemlösa i Borås Stad. Att ständigt påstå att problemet är mindre än vad det egentligen är, syns i allt vad den borgerliga majoriteten gjort för de hemlösa. Men att blunda räcker inte längre!

I vinterkylans tid blir det mer uppenbart än någonsin, Borås Stad behöver en varmare politik! Kommunen har som uppgift att säkerställa sina invånares rätt till ett drägligt liv. Att ha sitt eget namn på en dörr ska vara en rättighet, inget privilegium! Det är dags att vi tar vårt ansvar och följer upp kommunens nollversion mot hemlöshet. För detta krävs att vi bekämpar hemlösheten, inte de hemlösa. Ungdomar och barnfamiljer ska inte kunna vräkas från sina lägenheter. Kommunen måste ta sitt ansvar och bygga hyresrätter för att prioritera invånarnas behov, inte marknads profitbegär. För får marknaden bestämma byggs endast bostadsrätter som bara kommer redan välbeställda till dels.

För detta krävs handlingskraft, inte förnekanden från majoriteten i Borås. Men med tanke på det borgerliga styrets agerande under sina dryga två mandatperioder vid makten är det föga troligt att detta kommer ske under det tre år som återstår till nästa val. Låt oss hoppas på att vi därför får en röd jul 2010. För att julens värme och gemenskap ska vara mer än löst prat.

Henrik Yrlid
Ansvarig Gemensam Jul
SSU Södra Älvsborg

Mikael Karlsson
Distriktsstyrelseledamot
SSU Södra Älvsborg

torsdag 13 december 2007

När mitt mästerverk blir klart

(Text & musik: Bob Dylan, When I Paint My Masterpiece. Sv. Text: Mikael Wiehe)

I staden Rom är allt ruiner
Gammalt bråte finns överallt
Man kan nästan tro att man ser i syne
en mörk, kall natt vid Spanska trappans brant
Måste skynda mej hem till mitt dubbelrum
där jag har en träff med en häftig liten grekisk dam
Hon lova’ att va där hos mej
när mitt mästerverk blir klart

Alla timmar jag gick omkring på Colosseum
slogs med lejon och ödsla’ tid
Ah, dom stolta kungarna av jungeln det var knappt jag orka’ se dom
Det har va’tt en lång och brant väg hit
Tågets dunkande hjul tar mej tillbaka
till berg och skog där gässen bruka’ flyga på rad
En dag kommer allt att tona fram som en symfoni
när mitt mästerverk blir klart

Skvalpa hit och dit
i nån skitig gondola
Nej, låt mej få simma
i ett hav av Coca Cola

Jag for från Rom och landa’ i Bryssel
efter en flygtur så gropig så jag nästan grät
Gyttjebrottningsdrottningar och präster i sin utstyrsel
alla ville fram och hälsa när jag väl var där
Stans journalister tugga’ kola
och möttes av polis med hugg och slag
En dag kommer allt att va förändrat
när mitt mästerverk blir klart

onsdag 12 december 2007

Whie och Dylan

Har spenderat några trötta morna innan jobbet med att lyssna på Mikael Whies nya tolkningar av Dylan. Lika bra som när han tillsammans med Totta gjorde samma grej för några år sedan blir det inte, men det gör det inte dåligt. Undrar hur många gånger man kan göra tolkningar av Dylan utan att tröttna. Med tanke på textmaterialet blir det nog en del…

söndag 9 december 2007

Venezuela får svensk arbetarrörelse att tänka till

Valresultatet i grundlagsomröstningen i Venezuela skapar debatt inom den Svenska vänstern. Hands off Venezuela skrev om det här. Inte lika Chaves-positiva Magnus Linton skriver här. Jag skrev om det här.

Nu när arbetarrörelsen i Sverige befinner sig i opposition och borde ha guldläge att på allvar plocka upp en idépolitik debatt blir resultatet mest förstelnad förvaltningpolitik utan vidare mål eller mening. Tur då att det internationella fortfarande engagerar, i den internationella solidariteten kan vi finna vilken väg vi bör söka in i framtiden.

Gemensam Jul!

Fira julen tillsammansp å Allégården (vid Södra Torget).

Julafton 12.00 - 22.00
Juldagen 11.00 - 22.00

Vi bjuder på traditionellt julbord, underhållning och gemenskap.
Tillställningen är kostnadsfri för alla besökande.


Alla är hjärtligt välkomna!
Arrangör: SSU Södra Älvsborg

torsdag 6 december 2007

Nytt liv, Ny layout

Har en lång tid känt att formen på min blogg släpat efter en gnutta. Nu när jag väl gjort verklighet av mina funderingar känns det mest som jag gått från EMOdeppare till modernistisk pop-maoist. Fast kanske speglar det nått ifrån verkligheten också?!

Mer om ”fredsmötet”


Ammar Makboul från palestinska föreningen i Stockholm skriver en mycket intressant artikel i senaste Flamman. Läs här.

Han kommer fram till ungefär samma slutsatser som jag. Mötet i Annapolis var tyvärr inte mycket mer än politisk kosmetiska. Visst är det bra att världens ledare träffas för att diskutera en hur freden kan bli möjlig. Det är jag den första att erkänna. Problemet är bara det att så länge man inte tar tag i grunden till problem och faktiskt gör något åt situationen förblir alla fredsmöten meningslösa.

Jag har tidigare skrivit mer om detta här.

tisdag 4 december 2007

Klassens och könet

Åsa Linderborg skrev för ett tag sedan en intressant artikel i aftonbladet. Läs här. Om klass och kön, och hur förtrycken understödjer varandra.

måndag 3 december 2007

Chávez första valförlust någonsin

Igår förlorade Hugo Chávez sitt första val sedan han tillträde som president. I strax under ett tiotal val har han annars fått folkets förtroende för att sätta ett stop för USA:s plundring av landets rikedomar, samt för att bekämpa fattigdomen i landet. Men igår fick denna triumf tid sitt slut.

Igår röstade dock folket i Venezuela nej till den grundlagsförändring som presidenten föreslagit. Läs här. Här i Sverige har media utmålat denna folkomröstning som ett steg mot diktatur, vilket givetvis är en ren lögn! Däremot finns det en problematik i utvecklingen i Venezuela och visst, det handlar om en maktcentrering kring Chávez. Det finnsmycket i den nya grundlagen som jag stödde, så som sex timmar arbetsdag och fri sjukvård för alla medborgare. Däremot hade avskaffandet av maxgränsen för hur länge en president får sitta knappast kunna bidra med något progressivt. Det är en demokratisk styrka att det sker en rotation mellan vilka som innehar de makthavande positionerna i samhället.

Kanske kan resultatet i folkomröstningen bli en väckarklocka för vänstern i Venezuela. Valresultatet förändrar inte det faktum att folket i Venezuela valt socialismen som sitt framtidsalternativ, oavsett vad högeroppositionen i Venezuela påstår. Kampen för ett rättvisare samhälle är mer aktuellt nu än någonsin, men vägen dit måste göras bred så vi kan få med folkmassorna på den. Att bygga upp en radikal samhällsprocess kring en liten grupp har historien dömt ut som en logisk kullerbytta. Folket har sagt sitt till sina revolutionära ledare:

Gör om , Gör Rätt!

tisdag 27 november 2007

Än mer om årets natt!

Efter en tids väntan har Borås tidning nu lagt upp sin recension av Rock mot Rasism på sin hemsida. Läs här.

Jag kan väl hålla med om det mesta, utan det som står om publiksiffran. Över 200 personer är en ganska god uppslutning ändå. Framför allt med tanke på att brandsäkerheten inte tillåter med än 250 på rockborgen…

onsdag 21 november 2007

Ingen fred utan att Hamas är med

Jag skulle kunna skriva om detta i evigheter. Mellanösterkonflikten i allmänhet berör mig mycket och omvärlden syniska agerande det senaste året, som lett till ett inbördeskrig mellan Fatah och Hamas, i synnerhet. Genom att inte acceptera det palestinska folket vilja, och på sant västerländskt kolonialspråk Sagt ”vi vet bättre än er”, har man tvingat fram en situation där dem som borde står enade i kampen emot ockupationen istället vänt emot varandra. Syftet är enkelt, ett splittrat folk är lättare att härska över. Den israeliska ockupationsmakten har kunnat flytta fram sina positioner, på bekostnad av tusentals palestiniers död.

Jag läste idag en artikel i DN som befarar att USA initiativ till fredsamtal emellan Israel och Palestina blir en flopp. Tyvärr kan jag bara instämma i den analysen. Att Israel och Palestina börjar med seriösa förhandlingar vore givetvis av godo, men så länge det folkvalda regeringspartiet Hamas inte tas med på tåget blir detta inte mer än politisk kosmetika, för krigsherrar som vill framstå som fredsduvor innan de lämnar sin presidentpost. Man kan tycka vara man vill om Hamas, jag hade givetvis hellre sätt att de var en socialistisk organisation som gick i fronten för den palestinska befrielsekampen. Så är dock inte fallet, och då måste man utgå ifrån verkligheten. De delar av vänstern som säger att vi inte kan ställa oss bakom ett religiöst partis rätt att vara regeringsparti utgår ifrån ett gammalt kolonialt tänkande om att vi minsann vet bättre än de stackas palestinierna. Hamas är folkvalda, det är bara att gilla läget. Ska vi förhandla om fred är det en omöjlighet om inte de finns med vid förhandlingsborden.

Skulle kunna försätta argumentera i flera timmar, men måste sova nu. Jobbar tidigt imorgon.

söndag 18 november 2007

JAG VILL INTE! JAG VILL INTE! JAG VILL INTE!!!

Suck, så var det dags för ännu än arbetsvecka… Undrar hur länge jag pallar med jobbet. Inte nog med att det är usla avtal, kass lön och hemska arbetstider. Arbetsuppgifterna är dessutom både understimulerande och meningslösa.

Men, men, det får la gå ett tag till. Fast är det nån som har en liten anställning åt mig i bakficka så tackar jag ju knappast nej…

Idag Webben, imorgon hela världen!

Ärans och hjältinnornas distrikt har nu en egen hemsida. Se här.

Bakom mästerverket står vår teknikexpert Johan.

fredag 16 november 2007

Så var'e klart!

Efter flera månaders mödosamt arbete och hoppfulla förväntningar har nu kommit till sist slut. I kväll gick Rock mot Rasism av stapeln. Det blev en kväll av högkvalitativ musik och viktiga budskap. Över 200 personer slött upp under kvällen och allt gick som planerat. Dessutom fick vi riktigt bra mediaspan på det den här gången. Bland annat i BT. Schysst!

Det enda tråkiga så här efteråt är att det är ett helt år kvar till nästa gång...

torsdag 15 november 2007

It’s all about that little dream I had…

Jag är en drömmare. Från en sakta lunkade vardag med meritpoäng och arbetslivserfarenheter som högsta mål flyr jag bort till de eviga äventyrens land. I landet utanför, landet bortom var fysiska räckvid, där endast de med rätt inlevelseförmåga kan lyckas ta sig. Där spenderarjag större delen av mina dagar.

Versionerna flockas ständigt kring mig här, fyller mitt hjärta med kämparlust och mod inför morgondagen. En gång såg jag en uppenbarelse som levde kvar inom mig. Starkare en allt annat, klarare och skapare i sin utformning, men ändå ack så avlägsen. Den handlade ytters om en kraftkälla, en oas att förtära sin dunderhonung ifrån innan man tar sig ann dagens utmaningar. Ett lag att slåss tillsammans med, känna sig som en del av ett större sammanhang. En from som i sig blir ett egenvärde. En metod att nå målet och låta målet fostras inom.

Den kallas för så många namn, men inget av dem lyckas sätta ord på vad jag vill åt. Det är som om svenska språket inte räcker till, som om de alla blivit för valiga att deras egentliga värde urvattnats. Kanske den bästa benämningen ändå är rörelse. Att det faktiskt rör på sig och att det leder någonstans.

Grundsatsen för det här måste allt massans gemensamma strävan mot något bättre. Det krävs att många kan enas och det krävs tillväga gångsätt utanför riksdagsformalia. Där fler en de redan frälsta kan samlas för att ställa gemensamma krav. I morgon kväll ska jag försöka förverkliga denna dröm. Med musiken som kraft och likabehandling som mål ska det ske.
I grund och botten handlar det bara om den lilla dröm jag en gång hade.

onsdag 14 november 2007

Namninsamling mot Rasism!

Nedanstående namninsamling kan du skriva på här.

Till: Justitieminister Beatrice Ask

Stoppa det nazistiska och rasistiska våldet

Det nazistiska våldet i Sverige ökar. I synnerhet har Ung Vänster och SSU blivit måltavlor för högerextrema gruppers våld. Attackerna i Örebro mot SSU och i Farsta mot Ung Vänster är två fall som har fått medial uppmärksamhet men flertalet av attackerna uppmärksammas varken av polis eller media.

Det nazistiska våldet är ett allvarligt hot och övergrepp mot det demokratiska samhället. Därför är det allvarligt att reaktionerna från rättsväsendet har uteblivit. Den borgerliga regeringen och justitieminister Beatrice Ask måste ta händelserna på största allvar och prioritera bekämpningen av hatbrott utfört av nazistiska organisationer. Annars riskerar tystnad att leda till en normalisering av våld och trakasserier med rasistiska motiv. I förlängningen är det ett hot mot alla människor som vill leva i frihet från våld och rasism.

Nazisternas mål är att tysta oss och tvinga oss att avstå från att bekämpa rasismen och orättvisorna i dagens Sverige. Vi låter oss inte tystas.

Vi kräver

Att justitieminister Beatrice Ask utarbetar ett handlingsprogram mot nazistiskt våld.
Att justitieminister Beatrice Ask ålägger polisväsendet att ge effektivt skydd åt människor som hotas av högerextremister.



Och för er som vill göra mer för denna fråga vet ni givetvis var ni ska hålla hus på fredag...

tisdag 13 november 2007

söndag 11 november 2007

Ja, ja, ja… jag ska svara!

Utmaningen

Brukar vara lite avig inför kedjebrev och sånt, men med tanke på att jag aldrig svarat på något sånt här tidigare får man la ge det en chans. Andres gav mig nämligen en utmaning nyligen. Det här är mitt försök:

Regler:
Länka till din utmanare
Berätta 7 sanningar om dig själv
Utmana 7 bloggare
Lämna meddelande till dem du utmanat

1. Jag är FAN ingen jävla politiker! Blir så grymt less när någon kallar mig politiker. Har inget vidare intresse av att identifiera mig med den samling visionslösa karriärister som idag utgör det politiska etablissemanget. Aktivist, klasskämpe eller en persons av de blodsbestänka barrikaderna är titlar som passar mig bättre ;-)

2. Jag är känslomässigt instabil. Ja, iaf enligt psykologen på min mönstring.

3. Jag har alltid velat bli rockartist. Kung över de små klubbscenerna! Den verklighetsfrånvända konstnären, Herr och Fru Svenssons tydligaste antagonist. Problemet är bara att jag är fullkomligt omusikaliskt.

4. Jag är exkommunist. Kallade mig ibland kommunist på högstadiet iaf.

5. Jag är född vänster. Har aldrig övervägt något annat. Kanske nått resonemang om miljöpartiet i något djupt kritiskt tillstånd, men lyckligtvis mognade jag i sinom tid.

6. Mitt namn är synonymt med kaos… i symbolisk bemärkelse alltså.

7. Jag börjar bli rätt trött på de rörelser/organisationer jag är aktiv inom. Snart börjar jag söka nya forum om inget radikalt händer…

Nu utmanar jag :


Johan D (SSU Borås),
Susanne (SSU Bohuslän)
Malin (SSU Borås)
Jonas R (SSU Marx-bo i Gävle)
Mona Nasser (I Libanon)
Mikael Åhman (S-studenter, Marx-bo)/
Camilla (S-student i Borås)

tisdag 6 november 2007

Sossar om Hamas

En rad representanter för olika grenar av arbetarrörelsen skrev idag en gemensam artikel i Folket. Läs här. Bra!

söndag 4 november 2007

Sista bandet till Rock mot Rasism!


Nu var det klart!

The Wolf Verine blir sista bandet till Rock mot Rasism.

Utöver det är Snorting Maradonas, Schas och Leopad Ladys klara sedan tidigare.

Riktigt schysst!

Kristallnatten – en dag att minnas!

Den 9 november 1938 utspelade sig Kristallnatten. Under mördades ett 100-tal judar, än fler fördes till koncentrationsläger och åtskilliga judiska affärer och synagogor förstördes. I efterhand blev detta sett som ett startkott inför förintelsen.

För att minnas denna dag och ta avstånd från rasism i dagens samhälle anordnar SSU Borås tillsammans med en rad andra föreningar en demonstration mot rasism den 9 november varje år. I år samlas vi 17.00 på stora Torget i Borås. Tal, musik och fackeltåg kommer lyssna upp novembernatten. Parollen är ”Värna demokratin och de mänskliga rättigheterna! För en human flyktingpolitik och stoppa det rasistiska våldet!”

Kom på detta! Därefter är det bara en vecka kvar till Rock mot rasism. Två jättebra arrangemang inom loppet av en vecka alltså!

En högervidring är inte svaret!




Okej. Den socialdemokratiska politiken ska förnyas. Det håller jag om någon med om. De senaste årens utveckling inom socialdemokratin, och världen i övrigt också förresten, där politiken sakta men säkert riktas mer åt höger nådde sitt klimax förra året. Trodde jag. Då förlorad socialdemokraterna valet och en högerregering tog makten. När socialdemokratin inte längre var ett alternativ till höger förlorade väljarna tilltron till partiet.

Nu i opposition borde vi inse att 80 och 90-tals trenden borde ha nått sitt slut i september förra året. Dessvärre finns fortfarande de röster inom partiet som tror att det bästa sättet att bemöta högern är att applicera deras politik. Det är givetvis lika ideologiskt vansinne som det är en taktiskt grov felbedömning.

Rådslagens uttalande angående friskolor är ett exempel på hur politiken rör sig åt fel håll:

”Förnyelse av friskolesystemet där ett nytt system måste kunna garantera friskolorna rätt att starta och verka på samma villkor som kommunala skolor, föräldrar och elever måste få rätt att välja mellan olika alternativ och politiken måste ges möjlighet att påverka etablering så att resurser styrs till undervisning istället för överetablering.”

Att stå upp för en sammanhållen skola är ett sätt att ställa sig i opposition mot högern. Istället väljer man att göra tvärtom och ger stöd till den utarmning av de kommunala skolorna som friskolesystemet driver på. Av feghet, ideologiskt förvirring eller ren djävulskap emot alla som fortfarande tror på denna rörelses kraft? Jag vet inte, fel är det hur som helst.

Nu är tiden för socialdemokratin att våga vara opposition. Det kräver att partiet tar flera steg åt vänster!

lördag 3 november 2007

Med framtiden i sikte

I eftermiddags slogs jag av en känsla att jag måste börja fundera på vad jag ska göra i framtiden. Följande yrken känns aktuella just nu:

- Upptäcktsresande

- Äventyrare

- Rockstjärna

- Yrkesrevolutionär

- Landsvägsagitator

- Rödvinspoet

- Gatufilosof

- Sovjetisk finansminister

Undra hur arbetsmarknaden ser ut för dessa yrken?

Kanske borde man sluta drömma någon gång?

Så FAN heller!

Om en resa i ockuperat land

Hoppas att de flesta läsare av denna blogg redan också regelbundet följer Palestinagruppernas blogg. Om inte så är det sannerligen dags att börja med det nu. Per Gahrton skriver inlägg direkt från sin pågående resa i Palestina. Mycket intressant!

I’m back!

Efter en veckas äventyr nere i Prag har är jag åter hemma i detta avlånga västerland. Det har varit en vecka med kultur, trötta ben efter eviga stadspromenader, knäfall inför Karl Marx-statyer och alldeles för mycket tjeckiskt öl. Nu är dock det roliga över och åter kallar fabriken åter på mig. Jobba, jobba, jobba… så går livets melodi!

fredag 26 oktober 2007

Bloggpaus…

Jag tar en paus från bloggandet ett tag för att fundera krig livet, kärleken, klasskampen och sambanden däremellan.

Återkommer om en vecka, en månad eller aldrig…

Ang Mcdolans svältlöner…

Återigen hamna jag här att allt man redan vill ha sagt redan sagts av någon annan.

Läs här.

Gud nåde den som missar detta...

onsdag 24 oktober 2007

Rödluvan når nya höjder!

SSU Södra Älvsborg är stolta över att presentera ännu ett nummer av Sveriges coolaste tidning.

Läs här.

För att ge några smakprov kan jag ju dela med mig av några citat ur tidningen:

” Följ revolutionens spår och låt er fröken känna på den ljuva brisen från den sibiriska tundran.” Tobias Johannson

”Ekonomisk tillväxt är inget mål för den socialdemokratiska politiken. På våra plakat har aldrig stått: Högsta möjliga tillväxt! På våra plakat har stått: Fred! Arbete! Bröd!” Anders Österberg

”Likaså är varje såld av krav, rättvisemärkt och liknande en seger. Det visar att konsumenterna har tänkt till.” Evelina Bäck

måndag 22 oktober 2007

Kulturell förnedring

Nu har vi beviset! God musik och högerpolitik går inte ihop. Med sjunkande optionssiffror i ryggen försöker MUF nu i ren desperation att prova nya kommunikationsmedel. Resultatet?
Tja, lyssna själv här. Eller nej förresten, gör helst inte det. Med omsorg för dina örons skull.

söndag 21 oktober 2007

fredag 19 oktober 2007

Det närmar sig!

Hihi, nu är det inte ens en månad kvar tills det brakar loss ordentligt! Den 16 november närmar sig då Rock mot Rasism 2007 kommer gå av stapeln. TUFFT!!!

onsdag 17 oktober 2007

Sida vid sida! Kapitalismens och imperialismen!

I senaste numret av Ordfront finns en intressant artikel om privata entreprenörer i USA:s ockupation av Irak. Läs här. Okej, ska man ockupera och förtrycka ett annat land kan man väl i alla fall se till att det är ens egna arméer som gör det. Men icke, USA slår sig själva i absurditet!

tisdag 16 oktober 2007

Till andra sidan jorden!

Har länge sagt att jag längtar bort från detta djupfrusna västerland. I vår är tanken att jag kommer ska göra verklighet av allt prat och åka iväg tre månader med CIU till thailand för att projekt under temat hållbart entreprenörskap och lantbruksutveckling (allvarligt talat, fråga mig inte vad det handlar om…)

Har längtat efter denna resa sedan jag anmälde mig i maj. Ändå tvekar jag nu. En sak gör att jag vill stanna. Den enda som betyder något finns faktiskt, tror det eller ej, i detta lilla bortskämda västerland. Det enda som betyder något finns precis bredvid mig.

Hade någon annan resonerat i de banorna jag gör nu med mig för ett halvår sedan hade jag klassat den personen som psykisktsjuk. Sånt där borgerligt hjärtesvammel kan du väl likväl ta när du kommer hem igen? Äventyret på andra sidan jorden kallar, va väntar du på knäppgök?!

Men nu finns ändå den känslan här. Att allt som betyder något finns kvar här.
Men äventyret kallar och valfrihetens ångest kommer allt närmare,

Sarte småler i sin grav.

onsdag 10 oktober 2007

Rasisterna startar ett ungdomsförbund i Borås!


SDU har startat upp i Borås. Läsa här.

Tycker att Anders Österbergs spontana reaktion var väldigt bra:

”liksom vi brukar ha massa människor i våra organisationer de har massa organisationer till en människa”

tisdag 9 oktober 2007

Mellanösterns vattendelare

I senaste numret av Ordfront finns en bra artikel vattnet som en orsak till konflikten mellan Israel och Palestina. Läs här.

En orsak är sant att detta är. En orsak sprungen ur ockupationen och den sionistiska versionen att driva bort palestinier från området.

torsdag 4 oktober 2007

Rock mot Rasism, succén är tillbaka!


Förra årets stora höjdpunkt, Rock mot Rasism, blir givetvis av i år igen! 300 personer slött upp förra året, i år satsar vi större och räknar med en ökning därefter.

Den 16 november ockuperar SSU Borås Rockborgen i Borås för att bjuda in alla som vill till att delta på en av Borås största politiska aktioner detta året. Rock mot Rasisms mål är att ena så många som möjligt i kampen mot rasismen och musiken är vårt vapen! Leopards Ladys är det enda band som är klart hittills, men jag törs utlova att den som följer denna blogg kommer vara bland de första att få redan på hur det hela utvecklar sig framöver…

Rock no!

Känns bra!

Allt känns bara bra!

Visserligen, jobbet suger. Känns fett understimulerande.

Visserligen, hälsotillståndet sviktar. Har inte tränat på alldeles för länge.

Visserligen, politiken svartnar. Borgarna fortsätter sin välfärdsslakt och jag för svårare och svårare för att komma underfund med hur i fasiken man kan skapa lite socialism här.

Visserligen, stressen är total. Har inte hunnit göra hälften av det jag borde.

Visserligen, framtidsdrömmarna är oklara. Allting är en enda stor röra, inget större mål och mening med min färd.

Visserligen det sociala livet blir mer och mer sällsynt då vännerna jag sedan länge försummat.

Visserligen,

men ändå känns allt bra!

En sak överskuggar allt! En ska är det första jag tänker på när jag vaknar och det sista som finns i mina tankar innan jag somnar. En sak är det enda jag hör i bruset från tiotusentals skrattretande krograggningar runt om mig. En sak är det enda jag känner när glädjen återvänder till mig här i höstmörkret.

En enda sak och,

allt känns bara bra!

fredag 28 september 2007

Angående diskussionen om att ändra tiden i Venezuela


Framställningen av vad som sker i Venezuela är som vanligt helt uppåt väggarna. Jag har aldrig påstått att Venezuela är något paradis eller att Hugo Chavés är någon ängel, men utvecklingen i landet är intressant. Därför är det extra viktigt att vi kan föra en konstruktiv diskussion om Venezuela och då är borgarpressens floskelartiklar föga behjälpliga. Läs här för ett komplement.

En folklig solidaritetsrörelse!

För en gångs skull verkar protesterna sträkt sig längre än till 68-vänsterns kvarstående delar. Läs här. Visst är detta långt ifrån allt. Ändå är det ett tecken på att många har orken och civilkuraget reagera. Det är en seger i sig!

onsdag 26 september 2007

Idag small det!



Okej, så har det hänt. Får väl erkänna att jag tyvärr inte är särskilt förvånad. Protesterna hade helt enkelt växt sig så massiva att juntan inte längre kunde nonchalera det hela. Antingen var det tvungna att ingripa eller att ge efter för kraven. De valde det första.

Bevakningen har varit massiv från omvärlden vilket borde göra så att handlingskraften följer därefter. Dessvärre fungerar inte alltid den internationella politiken efter logigens principer. Jag hoppas dock att jag har fel. Vakna världen! Säg ifrån! Nån jävla gång får det vara nog!

måndag 24 september 2007

Back in business!

Jaha, två veckor var allt det blev för mig den här gången. Två veckor fullproppad med besök hos arbetsförmedlingen, anställningsintervjuer och arbetsansökningar. Idag hade jag fösta dagen som telefonförsäljare. Känns lite mysko att börja på ett jobb som detta när man som jag har mer eller mindre fobi för människor som ringer upp mig och vill sälja saker. Men första veckan verkar reko iaf. Ska avverka en trepoängshögskolkurs på en vecka. Det brukar i vanliga fall ta tre veckor. Vi får väl se hur det går…

fredag 21 september 2007

Marsch för frihet!


Burma har helt plötsligt hamnat i medias fokus. Efter flera års kamp utan något vidare gehör varken omvärlden eller militärjuntan har en förändring skett de senaste dagarna.

Burma styrs sedan 1962 av en av världens hårdaste militärjuntor. Åsiktsförtryck, tvångsförflyttningar, systematiska våldtäkter, tortyr och slavarbete är vanligt förekommande. Hundratusentals människor har tvingats fly landet och lever under svåra förhållanden i flyktingläger i Burmas grannländer. Lägg där till att juntans politik lett till att landet nu är ett utav världens fattigaste länder och bilden ter sig ganska dyster. Och sant är det, situationen är dyster men långt ifrån hopplös!

Sedan i fredags marscherar tusentals munkar ut i långa demonstrationståg för demokrati. Gehörets från västerländskmedia, må vara långt ifrån tillräcklig, men ändå betydligt kraftigare än vanligt. Läs här.

Munkarnas höga ställning i det burmesiska samhället gör att juntan ännu inte våga ingripa emot dem. Kanske är det bara en tidsfråga innan stridsvagnarna kommer rullande emot demonstranterna. Vi får väl hålla tummarna och se vad som händer.

Jag tycker ett litet citat av Palme skulle passa fint att avsluta med:

”Folkets längtan efter frihet kommer i det långa loppet inte kunna nerslås med våld. Det kommer leva och segra tillsist.”

Ps. vill man gå från ord till handlig i denna fråga så kolla in här.

Sexism som täckmantel för ockupationen

Vet att den här artikeln är några dagar gammal nu, men kan inte låta bli att kommentera den ändå. Läs här för att förstå vad jag babblar om den här gången.

Alltså, jag känner en allmän tvekan inför att för bättra ett land rykte med hjälp av sexism. Ett litet tips kan ju va att försöka följa de där små jobbiga flosklerna om folkrätt istället. Kanske det är nått som skulle förbättra en immige mera.
Fast vad vet jag…

Med brinnande hjärta – Kärlek till vilket pris?!

I ett performanceföredrag tar Tasso Stafilidis med oss på en resa till länder där öppenheten är en balansgång på en skör tråd, där det handlar om liv eller död.
Tasso berättar om hbt-frågor i ett internationellt perspektiv med paralleller till Sverige, om svårigheterna att öppet manifestera sin sexuella läggning och vilket pris de som gör det får betala.

Det finns länder där du inte kan vara säker på att dina mänskliga rättigheter gäller om du är HBT-person. Ibland skiljer sig landets officiella linje från hur det går till i praktiken. Anders Hansson från Amnestys HBT-grupp berättar om detta och om arbetet i gruppen.

Plats: Världskulturmuseet i Göteborg.
Datum: HBT och MR 26/9
Tid: 18.30 - 20.30
Kostnad: 50 kronor

måndag 17 september 2007

Säg nej till högerns reaktionära klasspolitik!

Demonstrera imorgon!

Frågor om livet?!

Fick följande kedjebrev på mailen i morse. Kanske har den något att säga oss...

Vi har för bråttom i vår hektiska värld för att vi skulle ha tid att stanna och tänka på livets grundläggande frågor, såsom:


Varför kommer pizzan fram snabbare till kunden, än ambulansen till patienten?

Varför finns det parkeringsplats för rörelseförhindrade framför skridskobanan?

Varför beställer folk en dubbel osthamburgare med stor pommes frites och Cola light?

Varför köper vi hotdogs i tiopack och korvbröd i åttapack?

Varför målar kvinnorna sina ögon med öppen mun?

Varför är inte ordet förkortning kortare?

Varför trycker vi på start när vi vill stänga av datorn?

Varför finns det inte kattmat som smakar mus?

Varför står det på hundmatburken 'ny bättre smak', vem har testat detta?

Alla känner väl till flygplanens svarta låda, som alltid håller sig oskadd. Varför tillverkar man inte flygplanen av samma material?

Varför trycker du fjärrkontrollens knappar hårdare när batterierna är nästan slut?

Varför tvättar vi handdukarna, händer är väl rena när de torkas?

Varför använde Kamikaze-piloterna hjälm?

Hur har man fått skylten 'gå inte på gräsmattan' ut till mitten av gräsmattan?

När ett ord är fel i ordboken, hur vet man det?

Har arbetarna på Lipton kafferast?

När jag köper en ny bumerang - hur blir jag av med den gamla?

Varför har byggnader som ska var öppet dygnet runt överhuvudtaget lås?

söndag 16 september 2007

Motståndet lever och SSU går mot ljusare tider!


Trött! Det är ordet för att beskriva det tillstånd jag nu befinner mig i efter en helg på motståndskonferensen i snapphanarnas land. Främst handlar en sådan här tillsällning givetvis om seminarier och sådana fanns det, föga förvånande, gott om. Kanske någon däremot blev förvånad över den enormt höga kvalité flera föreläsningar höll. Hit hör seminariet om World social forum, Sveriges deltagande i kriget i Afganistan samt om Fatahs befrielsekamp i Palestina.

På seminariet om World social forum diskuterades behovet av att breda vårt samarbetare med alla progressiva, antikapitalistiska krafter. Det kan handla om kyrkor, kvinnorörelser eller jordlösa bönders rörelse i Brasilien. Endast enade kan vi nå framåt!

Tage Pettersson, trogen SSU:are i 50 års tid, pratade om Sveriges deltagande i Kriget i Afganistan där Sverige för första gången på 200 år aktivt deltar i offensiva krig. I princip helt utan debatt har Sverige ställt om från att endast syssla med fredsbevarande aktioner till att faktiskt fredsframtvingande ingrepp. Genom att detta fått ske befinner sig Sverige nu i dåligt sällskap när vi bundits upp mycket närmare NATO. Slutsatsen jag drar av Tages seminarium är enkel; Ta hem de fredsframtvingade trupperna från Afganistan omedelbums!

Det bästa seminariet tycker jag dock var när en kvinna från Fatah-rörelsen pratade om situationen i Palestina. Även om jag måste erkänna att min engelska inte riktigt räcker till för situationer som denna är och förblir det palestinska folkets kamp för frihet en av de frågor som ligger mig varmast om hjärtat.

Men givetvis är en motståndskonferens mycket mer än bara seminarier. Det är en mötesplats för SSU:are från hela landet (några tappra kämpar från Umeå hade åkt genom hela landet bara för denna tillställning), det är sena nätter och många, mer eller mindre nödvändiga, bokköp hos bokförsäljarna i entrén.

Avslutningsvis vill jag lyfta fram det som är mitt starkaste intryck från helgen. SSU mår bättre det gjort någonsin under den tiden jag varit med i förbundet. Tidigare konferenser som jag besökt i Skåne har varit, om än inte officiellt, reserverade för en viss falang inom SSU. I helgen hade däremot både SSU:s förbundssekreterare och flera av den som en gång målades ut som ”höger” en självklar plats i debatten. De politiska motsättningarna, som egentligen i princip alltid funnits i rörelsen, består, men vi kan diskustera med varandra på ett helt nytt sätt nu och vi låter inte politiska motsättningar bli organisatoriska konflikter. Det är bra, mycket bra!

Leve motståndskampen!
Leve ett starkt och kamratligt SSU!

torsdag 13 september 2007

MUREN FALLER! MUREN FALLER! MUREN FALLER!!!

Glädjande! Underbart! Fantastiskt!

Det finns de som säger att man ska undvika att ropa hej fören man kommit över bäcken. Själv orkar jag inte med en massa klichéer just nu. Jag måste få ropa ut min glädje!

Högsta domstolen i underkände i tisdags armens dragning av muren genom Bilins jordbruksmarker. ”Vi övertygades inte om att det är nödvändigt av säkerhetsmässiga och militära skäl att behålla den nuvarande rutten”, förklarade överdomare Dorit Beinish. Läs mer här.

Detta är en seger! Om än en liten sådan. Men i artikel vanas också för en annan sida av beslutet:

”Beslutet om Bilin har också en negativ sida: det ger högsta domstolen ett alibi i världens ögon. Det förlänar en skenbar legitimitet åt bosättarna på många andra platser. Det får inte för ett ögonblick glömmas bort att högsta domstolen är ett verktyg för ockupationen, även om den ibland försöker lindra den.”

Så visst, kanske jag borde undvika att ropa hej fören jag kommit över bäcken. Men jag kan inte. Har man sett detta sjuka byggnadsverk med sina egna ögon kan man inte se detta som något annat än en seger. Må vara en lite seger. Må vara en seger som kan slå tillbaka emot oss själva. Må så vara, men likväl efter år av kamp från palestinier och internationella fredsaktivister är detta den första gången jag kan säga att arbetet i alla fall lett någonstans. Det är i sig en seger. En stor seger!

onsdag 12 september 2007

Partiledarens första resa utanför Europa


Att Mona Sahlin väljer att göra sin första resa utanför Europa till Israel och det ockuperade palestinska områdena är utan tvekan ett markernade. För er som undrar mer om resan klicka här.

Faktum kvarstår dock att det inte är med resor eller floskeltal på universitet man förändrar världen utan genom den faktiskt förda politiken. Tillåt mig ge tre enkla tips till Mona efter sin resa:

1. Erkänn Palestinas folkvalda regering. Inled dialog med Hamas.
2. Vägra inrätta dig i omvärldens tysta godkände av muren och ockupationen, höj rösten emot Israels övergrepp mot folkrätten!
3. Inse att utrikespolitik är en viktig fråga för väljarna. Kanske det inte är den som fråga de sätter högst när media rankar vad de röstar utefter. Dock kan man genom utrikespolitiken få de ideologiska motsättningarna att synas tydligare, vilket därigenom starkt påverkar valutgången. Vi har allt att vinna på att åter lyfta upp den internationella solidariteten som försummats under Persson tid som partiledare. Upp till kamp!

tisdag 11 september 2007

Farbror Mikael!

Antar att läsarna av denna blogg (om ni finns?!) sedan länge tröttnat på att jag ber om ursäkt för att det handlar så lite om politik. Hur som haver kommer här ännu ett meningslöst inlägg om mig själv.

Fick nämligen ett SMS i morse att jag blivit farbror! Tufft som ***! För mig har den 11 september helt plötsligt fått en lite gladare prägel än att bara handla om statskupper, terrordåd och mord på utrikesministrar!

Ett stort steg för de mänskliga rättigheterna!

Fackliga rättigheter är mänskliga rättigheter. Den satsen borde vara enkel att skriva under på. Dessvärre krängs fackliga rättigheter varje dag runt om i världen, men allt är inte svart. I Colombia börjar man döma militärer för deras övergrepp mot fackrepresentanter. Läs här. Ett steg bort från straffrihet och ett steg mot mänskliga rättigheter, gott så!

söndag 9 september 2007

Arbetsansökan

Sökes: arbete under hösten och våren. Öppen för alla arbetsuppgifter.

Finnes: Arbetsam, engagerad och noggrann arbetskraft till förmånliga priser. Erfarenheter från försäljning och vården. Står till hands för arbete under så väl dag-/natt-tid som helger och ferier.




Viss risk för bieffekter så som fackligverksamhet och kravställande finns dock.

lördag 1 september 2007

Vad som är rätt är inte alltid lätt


En sak är i alla fall säker; det iskalla klassamhälle vi lever undgår ingen. Jag möter det varje dag. I min snabba observation av hur bilarnas prislapp förändras beroende på om det är Haga eller Hammarkullen som spårvagnen åker förbi på vägen till den stadsdel jag ska arbeta i för dagen. På tv-apparaten där Svenskt näringslivs representanter försöker förklara varför LAS måste skrottars och ansiktet på min 19åriga vårdarbetande kompis förvandlas från en vindruva till en tomat. I kön till tandläkaren där ögonen på den äldre damen i panik börjar leta efter utgången efter kassörskans besked om priset för operationen. Men dess grövsta uttryck är ändå när man i varje hörn av innerstaden springer människor vars ögon fyllda av hopplöshet ber om en slant från förbipasserande. Det är om detta fenomen jag tänkt ägna denna text.

Varje gång jag passerar förbi dem ställs jag inför ett utav de moraliska dilemman jag har som mest svårt att handskas med i livet. Visst vore det en enkel handling av mig att fånga upp några mynt ifrån fikan och lämna ifrån mig till någon som säkerligen är i bättre behov av dem än jag. Jag vägrar ställa upp på den syniska människosyn om att tiggeri är något människor väljer. Tvärtom är tiggeri inte en individs önskan utan den yttersta symbolen för klassamhällets misär. Det vore sannerligen mycket enkelt för mig att bidra till en enskild människa för att förbättras dennes livssituation, men är det verkligen hela sanningen?

Jag tvekar på att mitt bidrag i det långa loppet skulle bidra till särskilt mycket än att lätta mitt samvetes medelklassångest. Någon faktiskt samhällsförändring är föga troligt att det bidrar till. Genom att låsas göra mitt med några mynt frånsäger jag mitt ansvar att delta i faktisk samhällsförändrande arbete. Fast syftet med att lämna ifrån sig några kronor i detta fall är väl knappast att förändra världen utan endast att hjälpa för stunden. Däremot är det inte fullt orealistiskt att anta att en gåva till tiggare snarare är ett steg i att passivisera människor till ett liv där tiggeriet blir vardagssysselsättningen. Frågan är då vad jag egentligen vill åt när jag skänker pengar till tiggare? Är det deras väl eller rädda mitt eget samvete? Gör jag verkligen någonting gott eller kan det tänkas bli en tvärtom-effekt av det hela?

Hur jag än vrider och vänder på det tycks det vara svårt att komma fram till något slutgiltigt svar. Att avgöra vad som är rätt är inte alltid lätt, kanske får vi lämna fråga öppen för vidare diskussion. En viktig sak bör dock tilläggas; fattigdom är ett större problem än hur vida vi ger några mynt till tiggare eller inte. Det handlar snarare om att sätta sig upp emot den borgerliga regeringen irrigt gör allt för att försämra för de mest utsatta i vårt samhälle. Det handlar stå upp för en politik som är ett faktiskt alternativ där folkhemmet omfattar alla och där en bostad och möjlighet till värdig försörjning är en rättighet, inte ett privilegium. För en sak är i alla fall säker; att bekämpa klassamhället är en uppgift som undgår ingen.

fredag 31 augusti 2007

Varför måste nån annan alltid göra allt så mycket bättre?

Igår försökte jag skriva en kommentar till Mona Sahlins resa till mellanöstern. Måste dock inse mig besegrad idag, när jag läst den här artikeln av Helle Klein. Jag erkänner, jag har en bra bit kvar till att kunna kon kurera med det riktigt vassa skribenterna. Mist sagt.

torsdag 30 augusti 2007

Mona Sahlin åker till mellanöstern

I början av september besöker partiledare Mona Sahlin mellanöstern för att med egna ögon se situationen och träffa människorna det drabbar och politikerna som verkar där. Läs mer om det här.

Att Mona åker för att besöka området är givetvis positivt. Det är bra dels för att vi visar vår solidaritet med folket som förtrycks, men även för att ge socialdemokratin nya perspektiv på Palestina frågan. För nya perspektiv är precis vad vi behöver. Eller kanske inte helt nya, för den 20-30 år sedan hade vi en skarp mellanöstern politik som tyvärr havererats av Göran Perssons proisraeliska grundsyn. Socialdemokratins svar borde vara enkelt. Israel är den starkare parten som ockuperar Palestina, det är där i grundproblematiken ligger. Ska vi nå framåt bör vi alltså rikta den skarpaste kritik just emot denna punkt. Att aktivt visa vår solidaritet för det palestinska folket borde vara en självklarhet för alla som kallar sig internationallister. Tyvärr har det inte varit självklart för socialdemokratin de senaste 10 åren.

Jag vill sist men inte mist tillägga att jag hoppas Monas resan blir mer lyckad än Persons visit i landet då han knappt besökte de ockuperade områdena.

Flamman flammar till, ibland…

Tidskriften Flamman kan man ha vilt skilda åsikter om. Klart är i alla fall att vissa reportage i den är mycket intressant. Här är ett exempel.

onsdag 29 augusti 2007

Stoppa avrättningarna i Iran!

Förtrycket i Iran har hårdnat under sommaren. Regimens brott emot de mänskliga rättigheterna blir allt fler och grövre i sin karaktär. Avrättningar av minderåriga är ett utav de tydligaste exemplen på detta. För att protestera anordnar Amnesty och flera iranska föreningar en demonstration i Borås. Platsen är stora torget i Borås och tidpunkten är 11.30 nu på lördag.

Vänner av människovärdet, slut upp!

måndag 27 augusti 2007

Spöket slutar aldrig skrämmas…

”Det går ett spöke igenom Europa. Kommunismens spöke. Alla de tidigare makterna har förbundigt sig i en helig häxjakt på detta spöke…”

Trotts att de är 150 år sedan dessa ord skrev känns de lika aktuella nu som då. Fast nu är det inte bara kommunismen som skämmer skiten ur etablissemanget och dess anhang här i västvärlden. Nu klumpas allt som kan kallas antikapitalism ihop och målas ut som jävulens sändebud på jorden. Detta märks tydligt i medias rapportering om utvecklingen i Venezuela för tillfället. En intressant reflektion om detta går att läsa här.

Rapport från höstregnets sena kvällar

Kanske borde man nyttja denna teknologiska möjlighet för att propagerar för arbetarklassens oundvikliga seger eller behovet av billigare kollektivtrafik i norrlandsinland. Men knäppgök och förvuxen tonårsrebell som jag är gör jag varken eller. Tänkte mest rapportera om hur livet flyter på längs viskan river.

Har observerat hur en massa gymnasiekids börjat ploppa upp lite varstans, likt ogräset i morsans trädgård. Menar verkligen inget ont emot någon individ eller samhällsgrupp som sådan, det enda är att alla dessa människor får mig att tänka tillbaka till tiden på Bäckäng. Skrev ett längre inlägg om denna skolan strax innan jag sluta i våras. Läs här. Kan bara säga att orden känns mer valvalda för varje gång jag läser dem. Må vara att denna hierarkiska ordning på intet sätt är unik för en gymnasieskola, men vad som stör mig är när man utgör sig för att vara något och i själva verket är något helt annat. Lite som syndikalistiska ungdomsförbundet som ivrigt skriker ut hur jäkla mycket vänster dem, men i praktiken tar borgerlighetens mest fundamentala ideologiska princip som sin utgångspunkt. Individualismen.

Har två veckor kvar hos Amnesty i Göteborg nu. Sen är det definitivt slut. Vet att ja sagt detta förr, men nu menar jag det. Nu tar projektet slut så då finns det inga andra alternativ. Ungdomsarbetslöshet here I come! Ska försöka fly vinerdepressionerna med flyget bort från detta borgarreservat som Svea Rikes nationalstat utgör. Fast det har jag ju också sagt förr…

För att säga nått vettigt kan jag ju i alla fall länka till en intressant artikel om Israel, Hamas och medias lögner. Läs här.

När livet stabiliserar sig och pulsen återgår till det normala igen kanske jag skriver något vettigt om djurrätt eller feministiska kampstrategier. Men det får bli en annan dag.

So Long!

måndag 13 augusti 2007

Sveriges bästa tidning!

SSU Södra Älvsborg har numera det stora privilegiet att ha Sveriges roligaste och mest intressanta tidning. Rödluvan heter den och kommer att ges ut gratis fyra gånger om året.

Nummer 1/07 går att läsa här.

Nummer 2/07 går att läsa här.

Mycket nöje!

Hela stycket om ekonomisk demokrati

Kongressen stora skräll går att läsa här.

Som poesi för varje sliten kämpe!

fredag 10 augusti 2007

Vi kom, vi såg, vi segrade!

Kanske låter det klichéaktigt, och nej en helt korrekt bild av årets kongress kan jag inte heller påstå att överskriften ger. Som vanligt innehåll kongressen både segrar och förluster. Däremot skulle jag vilja påstå att denna kongress innehåll fler segrar än vanligt. Betydligt fler!

Främst handlar det om en sak. En väldigt stor sak. Efter ett decennium av total ideologiskförvirring inom SSU tycker jag mig kunna börja se ljus i tunneln. Sent i onsdags natt klubbade kongressen igenom en skrivning om ekonomisk demokrati som få hade kunna tro skulle vara möjligt att få igenom för några år sedan. Som en extra bonus fick i samma veva igenom ett radikalt förslag på pensionsreform och en mycket kritisk inställning till friskolor.

Men sen fanns de givetvis där de också. De besluten man är mindre glad över, helst vill glömma och ibland till och med skäms över att SSU någonsin kunde anta. Till de jag är mindre glad över var att ett uttalande angående situationen i Venezuela inte gick igenom. Till de jag helst av allt vill glömma hör att SSU förfarande inte lyckats inse att jämlikhetsbegreppet måste breddas till att omfatta även våra fyrbenta kamrater. Till de jag skäms över hör att en antifeministiskoffensiv lyckades få igenom sitt slopande av SSU krav på förbud emot pornografi. Så visst fanns även det där, det som gjorde nattmanglingen lite tråkigare.

Utöver de politiska besluten var kongressen givetvis en massa mer. Det var koffeintabletter med en fruktansvärd eftersmak. Det en förbudsledning som uppenbart inte skaffat bättre musiksmak trotts utbytte av personer. Det var tårgripande tal av gamla och nya kamrater. Allt det som gör en SSU kongress till det den är.

När man nu återvänt hem igen är det med blandade känslor. Ögonlocken är tunga som bly och magen grämer sig över det vi inte fick igenom, men vaddå? Om två år har vi ju en ny kongress och då tar vi revans. Fram till dess kan man ju gotta sig åt de enorma stora framsteg denna kongress trotts allt innebar. Det är nu det hårda arbetet börjar med att mobilisera massorna för en organisering emot orättvisorna och högerpolitiken här hemma. Nu gäller det!

Socialism i ett distrikt!

söndag 5 augusti 2007

1,2,3 på det fjärde ska det ske! På det femte gäller det! Imorgon smäller det!!!

I kalendern i min mobil har jag sparat en påminnelse imorgon som lyder ”kongress, nu ska skiten vältas upp och ner!”. På grund av att jag värnar om ett enat SSU kommer jag vidare inte att kommentera denna påminnelse.

måndag 30 juli 2007

När Goliat stödjer Goliat…

I dagarna tillkänna gjordes att USA ökar sitt militära stöd till Israel med 25 %. Läs här. De verkar som om de stora elefanterna, som så ofta för i historien, tar varandra i försvar för att befästa sina maktpositioner.

Israel är den enskilt största mottagaren av amerikanske bistånd sedan 50-talet och fram till våra dagar. Detta är en utav de största orsaker till att Israel lyckas bli världens fjärde största militärmakt och lyckas med världsrekordet att som enda demokratiska land i historien ockupera ett annat folk i hela 40år.

Man kan fråga sig varför USA så ensidigt väljer att ta ställning för Israel. Själen är givetvis flera. Dels har den kristna högern i USA ett ideologiskt motiv som bygger på olika religiösa tolkningar om behovet av en judiskstat. Dessa grupper har ett avgörande inflyttande över den nuvarande Bush-regimen. Utöver det finns det också rent militärstrategiska själ för USA att ha en allierad utpost i mellanöstern. Dessa tvåfaktorer tillsammans med en sedvana bland imperialistiska stater att stå upp för varandra gör att USA ivrigt backar upp Israel.

Konsekvenserna för detta får givetvis betalas av det Palestinska folket. Visst har en del av det amerikanska biståndet till Israel genom historien gått till att bygga upp den israeliska välfärden, men det mesta har pumpats in i den redan övergöda israeliska armén. Pengar som används för att möjliggöra för den folkrättsvidriga ockupationen av Palestina.

När Goliat står upp för Goliat är det vi uppgift att stå upp för den svagare parten och det palestinska folkets rätt till självbestämmande. Det måste vara en självklarhet att protestera när Israel dödar civila i Palestina. Det måste vara en självklarhet protestera emot den ockupation som bryter emot folkrätten. Men det måste också vara en självklarhet att kritisera de som ger ekonomisk möjlighet till att låta eländet fortgå.
Ytterst handlar det om att bevisa att frasen alla folks frihet, hela världens fred är mer än tomma ord.

söndag 29 juli 2007

Ett bildbevis på krigets brutalitet…

USA:s folkrättsvidriga ockupation av Irak fortsätter. Konsekvenserna har USA sedan länge tappat kontrollen över. Priset betalas av en civilbefolkning som lider och förvägras sin självbestämmanderätt. Fick nyligen ett filmtips från en vän om just detta. Filmen går att se här. Efter att man sett den blir det en mer absurt att någon, någonsin skulle kunna försvara dessa satans mördare som utkämpar detta krig.

Lite mindre festival och lite mer kongress

För väl inledda med ett erkännande. Ja, jag vet att denna bloggs främsta syfte är att diskutera politik och inte, i sann egocentriskanda, spatsera med mina tafatta försök till att leva ett liv värt namnet. Visst har det, de få tillfällen då jag väl skrivit, blivit mycket snack om personliga grejer istället för propagandainlägg om behovet av socialism. Å andra sidan fattar jag inte vad det är som är fel med det. Rätten att definiera vad denna blogg är tillför besitter jag allena. Finner du inget intresse i det som står besitter du allena rätten att stänga av hemsidan.

Har i alla fall nyligen avslutat några efterlängtade dagars ledighet. De spenderades på Sjuhäradsfestivalen i Ulricehamn som väl var en festival med starka och svaga sidor. Den största styrkan var ett mycket imponerande spelschema med Cirkus Miramar (ett av mina absoluta favoritband för tillfället), Kjell Höglund och Markus Birro. Mindre tillfredställande var dock den tämligen klena uppslutningen som tänktes utgöra publiken och vädrets illdåd under festivaldagarna.

Väl hemma i Borås igen var jag på möte med Södra Älvsborgs delegation till SSU kongressen nästa vecka. Känner mig både förväntansfull och orolig inför kongressen. Förväntansfull inför de politiska diskussioner som kommer föras. Orolig inför de tendenser som jag i ärlighetens namn helst inte vill skriva om här.

måndag 16 juli 2007

Bra att känna till om Sverigedemokraterna…

Den antirasistiska tidningen Expo har ett bildspel om Sverigedemokraterna som går att se här.

Mycket intressant! Efter att ni sett de kan ni klickar er vidare och se fler bildspel om den högerextrema rörelsen. Känns viktigt att vi finner nya sätt att nå ut med vårt budskap på vilket Expo lyckats väl med.

Starka inlägg och galna kommentarer

Peter Gustavsson har skrivit ett intressant inlägg om den sionistiska rörelsen och rasism på sin blogg. Läs här.

Kommentarsfältet var desto mindre uppiggande läsning med ingredienser av både islamofobi och historielöshet. Vilket vid närmare eftertanke förvisso inte alls är någon ovanlig kombination, men än obehaglig.

Guldklimpar i leran

Jag måste ha ett av världens märkligaste jobb! Jag får nämligen betalt för att åka på festival. Må vara att jag måste jobba större delen av dagen och därför långt ifrån kan njuta av musiken i den utsträckning jag gjort annars, men ändå. Jag är på festival, njuter av goda vänners lag, lyssnar på underbar musik och festar bort tonårsdepressionerna och får ett lite positivare kontobesked utav det.

Nu närmast var det Arvikafestivalen jag besökte för att värva medlemmar åt Amnesty. Det vore en stor lögn att påstå att detta var alla festivalers utopi. Långt ifrån. I ärlighetens namn kan jag inte påstå att det var ett enda utav de större bandens som kändes särskilt lockande innan jag åkte iväg och inte tyvärr blev jag inte lyckligt överraskad allt för ofta. Stämningen bland publiken var inte heller någon glädjeinjektion. Lägg där till att moderjord spelade oss ett litet spratt och lätt sin allierade övermakt, regnguden transformera marken till ett gyttjebad så verkar saken klar. Arvikafestivalen 2007 var kasst, kasst och åter kasst. Sanningen är dock något mer tvetydig än så. I leran efter regnet gick det nämligen att finna några fantastiska guldklimpar. För bland den gråa massan på festivalen gömde sig en del av de människor som gör livet värt att leva. Placera dem dessutom i ett cafétält i arabisk/turkiskstil med vattenpipor som samlingspunkt så ler livet mot dig igen. Även musikaliskt fanns det fantastiska fynd att finna, även om de var ak så få. På minsta scen, gömde bland ölburkarna i leran på campingen upplevde jag en av de bästa livespelningar jag sett på riktigt länge. Dorlene Love samlade ett 50-tal åskådare som rockade loss till den extra ordinära folk/punken som bjöds på. När 10 000 människor prioriterar Melody Club framför det här är det bara ännu ett bevis på att det inte finns någon rättvisa i världen.

söndag 8 juli 2007

Himmel och pannkaka! Är det sant?!!!

Det ryktas om att bloggsvären har expanderat till oanade höjder. Det senaste tillskottet från ärnas och hjältinnornas distrikt går att läsa här.

Om nu bara Gud är oss nådig kan vi så gott som betrakta seger i valet 2010 som vår!

lördag 7 juli 2007

Verklighetsfrånvänd argumentation från israellobbyn

Samfundet Sverige-Israel hade idag med en insändare i Bt som går att läsa här. Jag har skrivit ett svar som går att läsa nedan:

Lotta Jansson och Bengt-Ove Andersson från samfundet Sverige-Israel skriver i BT den 7 juli 2007 och beklagar sig över Diakonias arbete i mellanöstern. Jag vill börja med att säga att jag på intet sätt tänker göra mig till något språkrör för Diakonias verksamhet, det gör givetvis organisationens företrädare bäst själva. Istället vill jag med denna artikel bemöta den verklighetsfrånvända bild av konflikten som Samfundet Sverige-Israel målar upp i sin artikel.

När Lotta Jansson och Bengt-Ove Andersson påstår att ockupationen inte är självvald från Israels visar de prov på sin oförmåga att hålla sig till sanningen. Israel har som världens fjärde största militärmakt all makt i världen att påbörja ett tillbakadragande från de ockuperade områdena. Flertalet konkreta förslag har lagts fram på hur det ska gå till, men Israel har konstant vägrat. Sionismens ideologiska grund och rent kortsiktiga ekonomiska vinstintressen har fått dem att fortsätta ockupationspolitiken.

Representanterna för Samfundet Sverige-Israel tar också det pågående bygget av muren runt västbanken i försvar genom att hänvisa till statistik över terrordåd under 2002 och 2003. Att påstå att muren skulle handla om säkerhet är dock absurt på grund av det faktum att muren bara till 20 % följer gröna linjen. Resten av muren bryter in på palestinska mark och därmed hamnar många palestinier på den israeliska sidan, samt att flera av de israeliska bosättningarna blir kvar på den palestinska sidan. Om man nu, likt Samfundet Sverige-Israel uppenbart gör, har den rasistiska uppfattningen att alla palestinier är terrorister och att Israel måste skyddas ifrån dem, varför bygger man då inte muren längst gröna linjen? Faktum är det att denna mur inte alls har att göra med säkerhet, det handlar återigen om det där med ockupation. Genom att omöjliggöra för den kommunikation som är alla levande samhällens grund omöjliggör man för palestinier att bedriva politiskt arbete och därmed krossar man motståndet emot ockupationen. Muren byggd inte av säkerhetssjäl, den byggs av maktbegär! Att detta är ett folkrättsbrott håller internationella domstolen i Haag med om, vilket borde få Samfundet Sverige-Israel att tänka till lite.

Sist i sin argumentation i försvar Israels folkrättsbrott lyfter de återigen fram historien för att understödja förtrycket i våra dagar. Jag håller till fullo med om att det judiska folket genom historien har lidigt svårt. Men att man tidigare varit förtryckt är knappast ett försvar för att förtrycka något annat folk idag. När jag för ett halvår sedan besökte Hebron på västbanken såg jag hur någon sprejat med stora bokstäver utanför en palestinsk skola ”Gas the arabs”. Historielösheten nådde här sitt klimax. Vad som hände under andra världskriget var något fruktansvärt, må det aldrig få ske igen. Må oss därför våga säga ifrån emot det förtryck som Israel utsätter den palestinska befolkningen för.

onsdag 4 juli 2007

Ockupationens vidriga konsekvenser

Att ockupera ett folk leder alltid till förödelse för båda prater. De ockuperade förlorar direkt genom att tvingas underkasta sig en annan nations styre. Den ockuperande nationen förlorar på det genom att en logisk reaktion på männskilg underkastelse är uppror. Uppror som skapar otrygghet för den ockuperande nationens folk. (Huruvida den makthavarna förlorar på ockupationen kräver en längre diskussion, men givetivs är jag som marxist övertygad om att ingen ockupation skulle uppstå såvida det inte fanns ett kortsiktigt vinstintresse bakom den).

SVT visar idag hur ockupationen av Palestina för vidrigar konsekvenser. Genom att omöjliggöra för vuxna palestinier att få ett arbete tvingar Israel barn till arbete. Det är givetvis vidrigt, men egentligen inte mycket mer än en logisk följd av ockupartionen och den mur som byggs för att upprätthålla förtrycket. När fattigdomen breder ut sig och det inte finns någon annan som kan arbeta åt familjenh tvingas barnen ta över den uppgiften.
Läs mer här.

söndag 1 juli 2007

En seriös debatt om Kuba

Författare: Elin Brusewitz, Ali Esbati, Love Flygren, Magnus Granberg, Stefan Granér, Alexandra Franzén, Åke Gylfe, Kalle Holmqvist, Jonas Lindberg, Hanna Löfqvist, Hasse Nilsson, Anders Roth, Göran Sallnäs, Daniels Suhonen, Singoalla Tiroler

Titel: Kuba på riktigt

Förlag: Murbruk förlag

Den Svenska debatten om Kuba är en sorglig historia. På ena sidan står en skara idealistiska ungrevolutionärer som förblindas av den socialismens landvinningar på Kuba och därför gör allt för att undangömma alla problem som landet kan tänkas ha. På andra sidan står borliga media och blodtörstiga liberaler som spyr ut ett fanatiskt Kubahat. För att komma bort ifrån denna skyttegravs position och faktiskt kunna föra en konstruktiv diskussion om Kuba ger Murbruk förlag ut boken ”Kuba på riktigt”.
Författarna kommer alla från olika delar av arbetarrörelsen, men har vilt skilda åsikter om Kuba. Här finns allt från Daniel Suhonen, som riktar stark kritik emot det kubanska samhället demokratiska brister, till Andres Roth som ivrigt slår tillbaka all kritik som kan riktas emot denna karibiska önations ledare. Detta tycker jag är bokens främsta styrka. Att flera perspektiv kan föras fram och diskuteras sinsemellan. Det gör att läsaren får, tillskillnad från om man endast studerar media i Sverige, en djupare förståelse för det kubanska samhällets styrker och brister. Därmed råder det inget tvivel om en sak; ”Kuba på riktigt” är en bok som behövs.

måndag 25 juni 2007

Monarkin ska bort, inte bara privatiseras!

Tre ledande personer i republikanska föreningen skev nyligen om att kunga huset ska privatiseras. Läs här.

Givetvis är detta inte den bästa lösningen. Monarkin ska bort helt! Hur detta ska gå till kan man diskutera vidare. Men för att hänvisa till SSU södra Älvsborg DÅK 2006 är det viktigt att vi inte glömmer bort att vi faktiskt har en full användbar giljotin på Stockholms museum. De kan vara värt att lyfta fram i debatten…

söndag 17 juni 2007

Klokt om Palestina

Idag var det en klok artikel om situationen i Palestina i GT. Läs här. Framförallt imponeras jag av detta citat:

”En av naturens lagar visar att om man tränger ihop levande varelser på en inspärrad plats med begränsad frihet att röra sig och utvecklas, då kommer de oundvikligen att ge sig på varandra.”

Sen sa en klok sosse några väl valda ord i västerbottens folkblad som går att läsa här.

fredag 15 juni 2007

Bomber, bomber och åter bomber!

Så fortsätter det dag efter dag. Dödandet fortgår och människors lidande breder ut sig som ett vått skynke över Palestina. Jag skulle kunna skriva tusen och åter tusen rader om situation, men känner att min ork sviker. I början av vad som nu allt mer liknar ett inbördeskrig skrev jag dock ett längre inlägg om detta så går att läsa här. Och efter samlingsregeringens tillträde här.

Det är enkelt att konstatera att det bara finns en part som tjärnar på splittringen mellan palestinier, Israel. Genom att människorna på de ockuperade områdena vänder vapen emot varandra istället för emot ockupationsmakten slipper Israel frukta ett uppror emot från de ockuperade områderna.

Givetvis bär varje enskild palestinier som lyfter vapen emot sina bröder och systrar ansvaret för sin handling. Självfallet ska vi därför också fördöma våldshandlingarna som pågår, men vi måste också se helheten. Genom omvärldens avskyvärda isolering av de palestinska myndigheterna har man dragit ner folket i en misär utan dess like. För alla som har någorlunda grundläggande kunskaper om mänsklig psykologi är det enkelt att förstå sambandet mellan utbred misär och utbrett våld. Genom sin sitt agerande bär därmed västvärlden ett stort ansvar för situationen i Palestina.

Som situationen är nu känns det mer och mer ofrånkomligt att det är internationella insatser som behövs för att stoppa våldet. Självfallet faller ett uppdrag av den typen på FN.

Vad som är än mer nödvändigt än en FN trupp är att bojkotten av Palestina genast upphör. Bojkotten har sått grogrunden för våldet och måste upphöra om vi vill komma bort ifrån situationen.

Fram för ett enat Palestina!

Säljer jag avlatsbrev, eller?

Med verk i benen sitter jag nu och skriver detta efter ännu en dags hårt arbete i Göteborg. Sedan en vecka tillbaka ägnar jag nu nämligen dagarna åt att springa runt på Göteborgs gator och värvar medlemmar till Amnesty. Arbetet är mödosamt, men stundtals även roligt och framförallt väldigt lärorikt. Ska dock bli skönt med en ledig helg nu!

Under mina dagar i Göteborg har jag börjat ställa mig frågan, vad är det egentligen jag sysslar med? Försöker jag få människor att genom en billig penning rena sitt nersvärtande samvete i likhet med vad kyrkans avlatsbrev gjorde förr? Svaret är givet: Nej! Det här är ingen jäkla välgörenhet för förnäma medelklasskärringar. Nej, detta är seriöst politiskt lobbyarbete i syfte att få folk att ta ställning. Att skicka en tia i veckan räcker inte, vi måste förändra strukturerna som göra att vi har en tia i veckan som någon annan behöver bättre!

måndag 11 juni 2007

Tal till manifestation för Palestina

Idag annordnade Ung Vänster och SSU en manifestation i Borås till minne av att det var 40 år sedan ockupationen av Palestina påbörjades. Läs här. Det hela blev lyckat och nedan kan man läsa mitt tal:

Vi som samlas här idag gör det därför att det i år är ett jubileums år. I år är de nämligen 40 år sedan Israel påbörjade sin ockupation av Västbanken, Gazaremsan, östra Jerusalem och Golanhöjderna. Detta är ett mycket dystert jubileum. Det är dystert för de palestinier som förtyckt under en främjande ockupationsmakt vilken fråntar dem sina grundläggande rättigheter. Det är dystert för Israel som genom att bli ett annat folks förtryckare skapat en situation som blivit ett hot emot dem själva. Det är dystert för världssamfundet som bara sitter vid sidan och låter folkrättsbrott efter folkrättsbrott begås. Situationen är dyster, men inte hopplös.

För mig har ockupations brutalitet fått ett ansikte. Han heter Mahmoud och hade ännu inte fyllt 1 år när jag träffade honom. Jag träffade honom aldrig särskilt länge. Redan efter en halvtimme var vi tvungna att åka vidare längst vår resa genom Gazaremsan. Vid vårt möte hade jag redan under en veckas tid färdats runt på de ockuperade områdena för med egna ögon se hur ockupationen tog uttryck. Det var dock inte fören vid mitt möte med Mahmoud som jag på allvar förstod mig på våldet effekter på människorna i området. En månad innan vårt möte hade hans hus bombarderats av israelsiska tanks. Genom ett par knapptryckningar hade några soldater lyckats riva upp i stort sätt alla vägarna i huset. Hela Mahmouds familj dog i militäroffensiven, men Mahmoud lyckades undkomma med ett par ärr i pannan.

Tyvärr är Mahmoud bara en av många som får betala priset för Israels ockupation av Palestina. Det är för att visa vår solidaritet med människor som Mahmoud som vi har samlats här idag.

Men vi har också samlats här idag för att vi vet att ockupationen och våldet inte kommer att vara för evigt. För ockupationen av Palestina består just genom att den har stöd utifrån. Den dag vi vänder vårt passiva godkännande till kritik kan vi åstadkomma förändring.

Det finns flera sätt att göra detta på. Ett utav de mest självklara är att få våra politiker att agera. Sverige har nu en utrikesminister som varken tycker det är värt att nämna Israels apartheidensmur eller övervåldet emot civila palestinier. Det är hög tid för Carl Bildt att tänka om och våga börja kritisera Israels övergrepp emot folkrätten.

Men vi måste också inse att det finns flera sätt vi kan protestera emot ockupationen på. Vi kan göra det varje dag. I livsmedelsaffär, på systembolaget eller i resebyrån. Vi kan göra det genom att vägra finansiera ockupationen med en ekonomisk bojkott av Israel. Det är en väl beprövad metod som har fungerat förr. Vi lyckades med Sydafrikas befrielse, nu tar vi oss an Palestinas. För som Björn Afzelius uttryckte det: ”era pengar är som honung i förtryckarnas mun”.

Vi måste göra detta för mångas skull. Vi måste göra det för hela det palestinska folkets skull, vi måste göra det för Mahmouds skull, och vi måste göra det för vår egen heders skull. Frågan är hur länge vi kan stå vid sidan och låta brott emot folkrätten fortgå utan att agera?
Det är dags för oss att visa världen att 40 års ockupation är nog. Det får inte bli 40 år till!

söndag 10 juni 2007

Påminnelse

Manifestation för ett fritt Palestina

Den 11 juni klockan 17.00

Stora torget i Borås

Läs mer här.

Sitter och skriver på mitt tal nu. Hoppas på stor uppslutning imorgon för denna så viktiga fråga!

Vem är egentligen odemokratisk, MUF?!

Moderata ungdomsförbundet gjorde nyligen ett uttalande där de sa att SIDAs statliga stöd till vänsterpartiets internationella verksamhet skulle dras in. Motiveringen var att enskilda personer från (v) nyligen skrivit under ett artikel där de gav stöd åt ”Hugo Chavez beslut om att lägga ner RCTV, en privatägd TV-kanal i Venezuela.” Läs här.

För de första hänvisar de aldrig till vilken artikel det är som ligger till grund för deras kritik. Jag tar mig friheten att anta att det är den här.

Märkligt är att MUF inte verkat observerat att även medlemmar från (s) skrivit under artikel. Men nåväl, man kan ju inte kräva allt för mycket av de slipsbekläda kansliungdomar på MUF:s förbundskontor.

Först och främst är Moderaternas uttalande baserat på ett faktafel. Venezuelas folkvalde president har aldrig stängt ner någon TV-kanal. Däremot har han inte förnyat sändningstillståndet för en TV-knala som uppenbart brytigt emot lagen när de inte rapporterat om en statskupp i landet. I Sverige skulle ett sådant handlande från en TV-knala förmodligen bestraffas med dyra böter eller dyl. I Venezuela får de bara inte förnyat sändningstillstånd från marken. De har givetvis all möjlighet i världen att försätta sända från satellit.

MUF fortsätter sitt uttalande med att påstår att media i Venezuela är inskränkt. Påstående är absurt just genom det att de finns ett flertal privata TV-kanaler som tydligt är emot den folkvalda presidenten. I Sverige finns det bara en TV kanal, TV4, med liknade sänningstillstånd som Venezuela.

Uttalandet från MUF går från att vara skrattretande till skrämmande när de leder fram sina felaktiga påståenden till en slutsats att SIDA:s stöd för vänsterpartiets internationella arbete borde dras in. Jag stöder inte (v) internationella arbetet till punkt och pricka, men när högern går ut och påstår att man ska börja bestraffa partier för att de ger sitt stöd till folkvalda presidenter reagerar jag. Det är blå politik som får mig att se rött!

torsdag 7 juni 2007

För att sprida en nyanserad bild av Svenska kyrkan…

Jag får ibland mail från Livets ords ”Israelinformation”. Innehållet är så förljuget att jag inte ens orkar kommentera det vidare. Däremot vi jag gärna visa upp en annan bild av kyrkan idag. Läs här.

Detta är bara ytterligare ett bevis på de progressiva krafter som finns inom kyrkan idag. Tycker nu att de på allvar är dags för vänstern att göra upp med religionsfobin och faktiskt inse att vi måste samarbeta med alla krafter som vill framåt. Ibland är kyrkan en av dem.

Kommer jag att sakna det här stället?!


På fredag är det dags. Tre års studerande har nått sitt klimax. Med kostymen ren och sträckt i garderoben sitter jag nu bara och rullar tummarna under tiden dagen närmar sig. Kanske låter de klichéartat, men på något sätt känns det som om jag ska ta klivet ut ifrån barndomens trygga vrå, ut i verkligheten. Innan jag gör detta skulle jag dock vilja reda ut en sak först; kommer jag att sakna det jag lämnar?! Efter tre år på bäckängsgymnasiet i Borås är detta minst sagt en befogad fråga. Inledningsvis i detta inlägg vill jag dock återigen betona att allt jag skriver här är en personlig reflektion och behöver nödvändigtvis inte delas av någon mer än mig själv.

Jag har levt på en dröm i tre år. Med detta följer både positiva och negativa konsekvenser. För drömmen var minst sagt en vacker dröm. Dem kallar den ”Bäckängandan”. När skolledningen inför 9:orna varje år presenterar skolan låter det som om Bäckängandan är de Marx tänkte på när han beskrev det kommunistiska samhället. Här skulle inte längre några makteliter på ett fåtal självutnämnda elever sista och bestämma vag som var acceptabelt eller inte. Här skulle inte längre allt som inte följer mallen pekas ut och tillintetgöras med kalla blickar. Här skulle inte längre MTV vara måttstocken för hur våra liv skulle utformas. Nej, här skulle det vara annorlunda. På Bäckäng skulle det vara varje individ själv som besatt rätten att definiera sin egen personlighet. Här skulle acceptansen för andra människor sträcka sig längre än den egna näsan. Här skulle vi vara fria och jämlika med varandra. Så vackert det lätt, men stämde bilden överrens med verkligheten?

Givetvis är det fullkomlig logiskt att den schablonbild jag målade upp ovan inte kunde stämma till 100 %. Att en ynkligt liten gymnasieskola skulle vara en oas, fri från allt som är vardagsmat utanför skolans väggar, är en absurd tanke. Vad som däremot är än mer absurt är att de som målar upp drömmen var de som i praktiken är de som upprätthåll den inte lika trevliga verkligheten. Verkligheten är den att Bäckängsgymnasiet, precis som övriga samhället, är en palts fullproppad med normer, hierarkier och odemokratiska maktstrukturer. Genom en skendemokrati i elevföreningsverksamheten går makten i arv mellan vänner. I hemliga klubbar knytts vänskapsband som ger mäktiga kontakter. Normerna för hur du ska vara kanske inte syns lika tydligt vid första anblicken, men under ytan finns det där. För det stora flertalet elever finns inte bäckängandan, den är reserverad för en liten självutnämnd elit.

Mitt syfte med detta inlägg är definitivt inte att måla ut några syndabockar. Jag tror inte att denna atmosfär är skapade av ett par rötägg som måste krossa. Jag är tvärtom övertygad om att de ligger i strukturer som byggs upp under flera års tid som nu har glidigt bortanför vårt eget inflytande. Endast genom ett medvetet uppvaknade kan vi börja arbeta oss ifrån denna situation.

Det låter säkerligen som om allt är misär på den skola jag nu lämnar, men så är icke fallet. Inte alls. Tvärtom finns det mycket jag kommer att sakna med denna plats. Människor som faktiskt står upp för den dröm som kallas Bäckängandan. Människor som vågar tror på den trots den verklighet de möter. I deras ögon lever drömmen, oavsett hur motarbetade dem än blir.

Jag lämnar nu min tid på Bäckäng bakom mig. Jag gör det med blandade känslor, men en insikt om att verkligheten inte alltid överrens stämmer med drömmen. Fast detta är inget själ för att sluta drömma, tvärtom. Bäckängandan måste förverkligas och spridas. Först över hela skolan, sen över hela Sverige och sen över hela världen. Framtiden tillhör dem som vågar drömma!

onsdag 6 juni 2007

Israel vs. mötesfriheten

Sedan sexdagarskriget 1967 (vilket det förövrigt var exakt 40 år sedan de påbörjades igår) ockuperar Israel östra Jerusalem. Enligt Israel är Jerusalem deras huvudstad, men detta är de ganska ensamma om att påstå. De flesta länder, däribland Sverige, har sin ambassad i Tel Aviv för att man inte erkänner Israels ockupation av Jerusalem.

Nyligen anordnades en palestinsk konferens som skulle diskutera Jerusalems framtid som huvudstad i en framtida palestinsk stat. Här satte dock Israel stopp. Med sin militära övermakt bakom sig stoppade de mötet. Läs mer här.

Händelsen i sig är inte särskilt förvånande. Israel gör allt som står i deras makt för att krossa palestiniernas möjligheter att bedriva ett motståndsarbete emot ockupationen. Detta är bara en i raden av sådana aktioner ifrån Israel.

Vad som dock förvånar mig mer är hur skrämmande tyst det är om detta i västvärlden. Liberala krafter verkar inte ha några större problem med att tyst sitta och se på när vad som brukar betraktas som en av deras ideologis hörnpelare, mötesfriheten, fråntas människor. Fast kanske gäller mötesfriheten inte i de fall där de drabbade inte är av ekonomiskt intresse för västerländska byråkrater?

Så här ser arbetarklassen ut på 2000-talet...



måndag 4 juni 2007

På söndagens debattsida i BT…

Det var en sällsynt intressant samling artiklar på BT debattsida igår. En som värmde och en som förargarde. Den positiva går att läsa här. Det värmer i mitt hjärta att se att de finns så många inom SAP som är redo att stå upp för det palestinska folket!

Vad som är desto mindre roligt att läsa är lite längre upp på samma sida där ett gäng ungmoderater propagerar för sin syn på miljöförstöringen. Insändaren går att läsa här och rapporten går att läsa här.

Det är tråkigt att se att högern inte verkar vara förmögna att förändra sig. Det kör på med samma linje inom miljödebatten som de alltid gjort. Förneka problemet och hoppas allt löser sig av sig självt!

Faktum är att detta förhållningssätt blir mer och mer ohållbart för varje dag som går. Larmrapport efter larmrapport varnar för en och samma sak. Forskarkåren blir allt mer enad. Moderata ungdomsförbundets försök att slå bort detta är fullkomligt absurda!

Dessutom visar opinionsundersökningar på att en alt större del av svenska befolkningen börjar känna en oro inför klimatförändringarna. MUF måste känna sig ganska så ensamma med att påstå att de trots allt inte är så farligt.

När ung moderaterna leder vidare sin artikel till vad de påstår är svaret på de miljöproblem vi trots allt ser blir det hela än mer skrattretande. Här slår de fast att det privata ägandet och ett kapitalistiskt samhällssystem är grunden för en hållbar utveckling. Resonemanget är en logisk kullerbytta. Klimatförändringarna är vår tids största marknadsmisslyckande. Det är kapitalismen som har skapat den här situationen, det är inte kapitalismen som är lösningen på problemet.

Egentligen är det hela ganska simpelt. Kapitalismen kretsar i grund och botten bara kring en sak. Skapa maximal vinst åt ett så litet antal som möjligt på så kort tid som möjligt. Det är på intet sätt så att jag påstår att alla kapitalister är onda varelser med horn i pannan. Inte alls. Däremot är kapitalisterna tvingade till att anpassas sig efter marknaders mest grundläggande principer. För att överleva konkurrensen måste kapitalisterna producera mer varor till billigare priser. Per automatik finns det bara en växel i ett kapitalistiskt system, full fart framåt. Här i ligger grunden för varför vi befinner oss i den situation vi är i idag. Vi har helt enkelt tvingas att suga ut mer och mer av jordens resurser utan hänsyn till de miljömässiga konsekvenserna därav. För att skapa en hållbar utveckling är det därmed omöjligt att fortsätta med detta system. Jag har skrivit om detta tidigare här.

Efter att ha läst MUF:s rapport blir jag bara ännu mer övertygad om ett sedan länge känt faktum. Den moderata politiken är som en flaska klorid; blå, giftig och farlig för miljön.

Hyfsat skarpt ändå…

Amnesty gjorde nyligen det här uttalandet. Vad som står är givetvis korrekt, men jag saknar en del för att helheten ska ramas in. Ockupationen i sig fördöms vilket är bra, men jag skulle gärna vilja se en tydligare analys som konstaterar att det är ockupationen som är grunden för situationen. I mina ögon hade de höjt trovärdigheten för hela uttalandet om Amnesty visat att man förstått det bredare perspektivet.

I uttalandet fördöms att Israel inskränker palestiniers rörelsefrihet med muren och vägspärrar. Denna analys når däremot ända fram. Bra jobbat Amnesty!

Det är däremot lite synd att Amnesty återigen inte når ända fram när man pratar om våldet i konflikten. Det faktum att för varje död israel dör tre palestinier verkar Amnesty ha sett förbi lite för lätt. Vill vi komma någonstans måste vi inse att detta inte är en konflikt emellan två jämnstarka parter, det är Israel som är den överlägset starkare parten, och därmed bär ett större ansvar för situationen. Amnesty säger aldrig detta rätt ut, men man verkar ändå ha förstått de om man läser mellan raderna. Det är bra, men skulle kunna bli skarpare.

Oj, vad jag har babblat på mycket nu… Hur som haver, jag gläds över att se Amnesty göra en rapport som denna men skulle gärna se den spetsas till lite.

Jag måste glömma, jag kommer aldrig glömma!

Förmodligen kommer den natten stanna i mitt minne tills mitt sista andetaget passerat mina läppar.
Genom sin grymhet har den grävt sig ner genom mitt skalben och kilat sig fast som en blodigel gör på ett barns ben om sommaren.
Ljuden, bilderna, svetten, tårarna, hatet, sorgen, uppgivelsen, förnedringen, maktlösheten, självföraktet.
Allt finns där.
Ständigt närvarande som en dödlig sjukdom som bara väntar på ett tillfälle att bryta ut.
Att bryta ner, förinta och krossa alla försökt till försoning.
Försoning med min fiende, men framförallt med mig själv.

Jag tror aldrig jag tryckt någonting så hårt emot någonting annat som jag gjorde den natten.
För att slippa höra, men mest för att transformera den sanna smärtan till muskelkramper.
Kudden blev en skursvamp efter alla de tårar som flödade ut mina ögon.
Ändå kunde ingenting stoppa ljudet från att leta sig fram till mina trumhinnor.
Jag hörde allt.
Varje andetag, pustande och knarrande sängs ben.
Jag hörde allt.

Så tydligt kan jag minnas känslan av ett tarmsystem som vrider sig i magen för att försöka slita sönder sig självt.
Så tydligt kan jag minnas känslan av att en hjärna som lämnar sitt näste för att snurra runt i en eldflamma ovanför huvudet.
Så tydligt kan jag minnas känslan av att huden på bröstet slits upp av tio trubbiga naglar som försöker gräva fram hjärtat ur sin trygga boning.

Första reaktionen var förnekelse.
De måste ha varit en snarkning av väldigt ordinär karaktär, en kraftig vind som gjorde att takplåten tjöt eller en tv-apparat som någonstans i huset visade barnförbjudna filmer.
De måste ha varit så!
Men en medveten lögn emot sig själv varar aldrig särskilt länge.
Allt för många gånger hade jag hört det där ljudet, men då hade jag själv varit inblandad i ljudbilden.
När ljudvågorna spräckte ljudbarriärerna för att slås ner som en iskall kil i mitt hjärta gick det inte längre att förneka.
Jag hörde rätt. Jag hörde allt.

Nu blir ingenting sig någonsin mer likt.
Det finns ett före och så finns det ett efter.
Sorg har förvandlats till hat.
Hat har förvandlas till självförakt.
Självförakt har förvandlats rädsla.
Rädslan är det enda som har bestått.
Rädsla för att hamna där igen.
Rädslan för svekets uppgivenhet.
Rädslan för kärleken.

fredag 1 juni 2007

Jag borde inte göra detta inlägg…

Därför att jag inte tycker om att svära min blogg kommer jag inte vidare kommentera denna artikel.

Tänker inte be om ursäkt!

Något av de meningslösaste man kan göra på en blogg är att be om ursäkt för att man skriver så sällan. Jag tänker alltså inte ödsla min fredagskväll åt detta. Istället kommer helt öppet och ärligt deklarera att jag den senaste veckan spenderat all min energi åt en provanställning i Göteborg. Mycket trevligt, om än slitsamt för en liten rackare som är van vid att ha fem minuters gångväg till arbetet.

För den som fortfarande orkar med att hålla ögonen fokuserade på skärmen kan jag rekommendera detta uttalande av SSU. Skulle givetvis kunna spetsas till ganska så mycket, men det pekar åt rätt håll iaf…

ps. såg att jag nu spräckt hundragränsen för blogginlägg. Tufft!

måndag 28 maj 2007

”Uppgivenheten är vår främsta fiende”

Helle Klein skriver som valigt skarpa inlägg i en annars allt för skvallerpressliknande tidning. Här kan ni läsa hennes senaste inlägg om Palestina. Jag kan bara hålla med, situationen är inte hopplös. Den dag vi börjar tror det har vi satt vår egen möjlighet att påverka ur spel. Ockupationen kan pågå på grund av att den har vårt passiva godkännande, låt oss förvandla det passiva godkännandet till kritik. Då kan vi vända utvecklingen!

torsdag 24 maj 2007

Propaganda av högsta kvalité!



Affisch gjord av Ung Vänster i Borås

söndag 20 maj 2007

Rädda Susan Charkizadeh från utvisning!

Susan Charkizadeh hotas av utvisning till Iran.
Visa din solidaritet och kom på följande manifestation:

Datum: måndag 21/5
Tid: kl 16-18
Plats: Stora torget i Borås

Arr.: Iranska flyktingsrådet i Borås

Vi bär ett stort ansvar

Utvecklingen i Palestina de senaste dagarna är inget annat är tragisk. Fatah och Hamas anhängare har åter riktat vapen emot varandra, trotts den vapenvilla som finns mellan parterna. Att ockupationsmakten Israel utnyttjar situationen för än fler bombningar in på palestinskt område är inte särskilt förvånade, om än olyckligt.

Jag tror att för att förstå vad som händer nere i Palestina måste man sätta in det hela i ett större sammanhang. Jag minns så tydligt när jag under mitt besök på de ockuperade områdena i höstas gömde mig undan en skottlossning i Ramallah. När skotten hade börjat avlägsna sig och vi lugnat oss lite kom en Palestinsk journalist fram till oss och sade: ”this is the konsikvensies of the occupation”. I efterhand är det nästan skämmande att jag har tvingats inse att han hade helt rätt. Jag tveka till än början, inte kan man väl beskylla Israel för att palestinierna bråkar sinsemellan? Men ack, vad fel jag hade!

Efter att omvärlden bojkottat Palestina efter valet i januari förra året har situationen på de Palestinska områdena varit spänd. Upprördheten över ”den fria världens” falskhet i att städigt tala sig varm om demokrati, men sen totalt förkasta en demokratisk vald regering. Jag säger inte att vi på något sätt ska tycka om Hamas islamistiska politik, jag tycker inte om den, men däremot respekterar jag en folkvald regering. Genom den bojkott som omvärlden upprättat emot Palestina har vi bäddat för det inbördeskrig som nu kommer allt närmare. Om vi inte vänder om och börjar respekterar Palestinas folkvalda regering sår vi grunden för att ett fullskaligt inbördeskrig kommer att bryta ut. Har skrivit om det tidigare, läs här.

Det finns bara en part som tjärnar på att palestinierna riktar vapen emot varandra; Israel. Genom att splittra folket i två delar får man dem att bråka med varandra istället för att göra uppror mot den verkliga fienden, ockupationsmakten. En enlighet inom Palestina är en absolut nödvändighet för att en rättvis fred ska kunna bli möjlig.

Bollen ligger nu hos oss i västvärlden. Vi har möjligheten att vända utveckling och börja föra samtal med båda parter igen. Det verkar till och med delar av det politiska etablissemanget insett, läs här.

Respektera folkviljan – Avbryt bojkotten av Hamas!